– Ola Sollerman –

Ett fartyg går på grund utanför Gotland. Ombord finns farlig tjockolja, som kan börja läcka ut ur tankarna vid första bästa storm. Läcka ut och förstöra stränder och fågelliv på stora kuststräckor.

Vad gör myndigheterna i sådant här fall? Jo länspumpar oljetankarna omedelbart och innan stormen förstås kommer. Tycker man…

Men så fungerar inte oljeberedskapen. Brist på resurser och oklarhet om vem som skall stå för kostnaderna gör att oljekatastrofen redan kan vara ett faktum när åtgärder äntligen kan sättas in.

Det är tullen som numera har ansvaret för oljeberedskap och oljebekämpningen. Resurserna för Gotlands del är inte särskilt stora - och man kan inte häller sätta in dem förrän olyckan redan har hänt. Man får alltså vänta tills oljan börjar läcka ut. Men då kanske det är för sent att göra några effektiva åtgärder.

Men kan tullen inte rycka in och länsa fartyget på olja innan tankarna börjar läcka?

 – Det är inte vår sak att bekosta en sådan sak, det måste fartygets ägare stå för, förklarar kusttullmästare K A Arnzén. Vi har dessutom inga resurser att länspumpa ett fartyg.

 – Vad vi kan göra är att lägga ut länsor runt fartyget så att oljan inte sprids när den rinner ut.

Men om stormen kommer, vraket slås sönder och oljan rinner ut – håller länsorna då oljan på plats?

– Nej, inte om det blåser upp, medger kusttullmästare Arnzén. Men då får vi försöka bekämpa oljan genom att spruta ut oljebekämpningsmedel. Ännu är inte våra två tullkryssare ordentligt utrustade för sådan bekämpning – men de skall få utrustning så småningom.

KATASTROFEN BÖR FÖREGRIPAS

Men vem kan garantera att en tullkryssare hinner fram i tid och vem kan garantera att de i stormen har möjligheter att bekämpa oljan innan den når stränderna? Och vem kan garantera att tullkryssarna över huvud taget kan ge sig ut i Stormen?

Bengt-Olof Lindgren i Rederi AB Pilen har ganska stor erfarenhet av haverier där oljan innebär ett farligt hot mot kusten. Han också resurser att länspumpa ett fartyg.

– Men vem skall betala? Frågar han sig.

– Länsstyrelsen brukar kunna skaffa fram pengar men det tar tid innan byråkratins kvarnar malt färdigt så att man kommer fram till ett beslut. Då kan det redan vara försent.

 – Naturligtvis borde beredskapen ordnas så, att länspumpning kan sättas in omedelbart, Menar Bengt-Olof Lindgren. På så vis kan ju en katastrof föregripas. Men – som sagt – vem skall betala?

BRANDKÅREN DÅ?

Igår var brandchefen C A Sandberg ute och titta på vraket efter det engelska fartyget Esk Queen, som för fjorton dagar sen gick på grund utanför Smöjen. Här är det ingen större fara eftersom det är en fråga om lättare olja, som bryts sönder i vattnet.

Men om det varit tjockolja, vad kunde då brandkåren kunnat göra?

 – Ingenting, i varje fall inte förrän oljan strömmat ut och redan nått land, säger brandchefen. Ingenting säger att vi kan sätta in några åtgärder vid ett vrak – och vi har inga resurser. Över huvud taget verkar allt mycket oklart om hur oljeberedskapen skall skötas, vem som skall sköta den och vem skall betal.

PENGAR SAKNAS

 Den igår avgående landssekreteraren vid länsstyrelsen i Visby, Steffan Trysèn, har tidigare kritiserat formerna för oljeberedskapen och har arbetat mycket för att få en bättring till stånd.

– Om en båt stod på grund med farlig olja ombord och vi nästa dag väntade en storm som skulle sprida ut oljan, ja då skulle länsstyrelsen inte kunna göra någonting förrän olyckan skett. Vi har helt enkelt inga medel för att snabbt kunna sätta in åtgärder.

 – Efter en grundstötning får vi först och främst höra hos rederiet eller rederiets ombud om de vill ta hand om oljan. Om rederiet svarar nekande får länsstyrelsen istället tillskriva civildepartementet och höra om medel kan ställas till förfogande. Först när – och om – sådant medel tillstyrks kan länsstyrelsen ge någon i uppdrag att länspumpa fartyget på olja, förklarar Steffan Trysèn. Men då kan det alltså vara för sent …