Bogseraren” Pilen” drog morgon och kväll dykarflotten vid tjänligt väderlek, vilket det oftast var, men morgonen den 13 dec 1965 hade det blåst ordentligt och vågorna rullade in i Kappelshamnsviken, så just denna morgon blev det kaffe i hamnen. Ryktet om att en ”skuta” hade strandat vid hamnbygget ute i viken kom till besättningen på ”Pilen”. De två tog sig ut med bil för att från land se vad som var i görningen de måste kontrollera först, innan de gav sig av med bogserbåten.

Detta var vad som De två fick möta, när de ifrån stranden av Kappelshamnsvikens västra strand måndagen den 13 dec 1965.

 Signaturen DAL vid Dagens Nyheter skrev så här den 14 dec 1965.

Omkring 100 meter från land, dvs. Kappelshamnsvikens västra sida, ligger haveristen ”Ostkust” och hugger i bränningarna, suddigt som ett spökskepp i snöbyarna.

         Efter sex timmars dramatiskt och riskfyllt arbete räddades vid 14-tiden på måndagen besättningen, tre man stark, på det 150 ton stora motorfartyget ”Ostkust” från Stockholm som tidigt på morgonen grundstött i Kappelshamnsviken på Gotland. Fartyget hade råkat ut för motorhaveri. I den hårda nordostliga vinden och för grova dyningar från det senaste dygnets stormväder över Östersjön hade fartyget snabbt drivit ur segelrännan och vräktes upp på grundet Vässtöbod mellan Kappelshamn och Hallshuk på Kappelshamnsvikens västsida.

Fartyget slogs läck vid grundstötningen, började vattenfyllas och fick slagsida som han öka till 40 – 45 grader innan besättningens räddning var ett faktum. Våta och frusna kom besättningen vid 15 - tiden till färjeläget i Kappelshamn, förda dit av räddarna, den tre man starka besättningen på den privatägda bogserbåten ”Pilen” som har Kappelshamn som hemmahamn.

De räddade är Gösta Arne Widlund, 38 år och Kapten på ”Ostkust” 20 - årige Kjell Fredrik Hansen och Otto Magnusson, 55 år och ”Ostkust” redare. De är alla tre från Stockholm.

De tre räddarna är Bengt-Olof Lindgren, Charles Johansson hamnmästare i Kappelshamn, och Allan Gräsman. Sedan en och en halv månad tillbaka äger dessa tre tillsammans med ytterligare en sjökunnig person bogserbåten ”Pilen”, en liten grå

– En fritidssyssla, säger Bengt-Olof. Det är alltid någon som är ledig och kan sköta henne.  

– Sjöräddningen tillhör vi inte på annat sätt än att vi sagt till på Tingstäde radio att vi finns här, tillägger han.

Räddningsarbetet vid haveristen ”Ostkust” blev dramatiskt, riskfyllt och långvarigt på grund av den hårda sjön och vinden, som under förmiddagen omöjliggjorde alla försök att från räddarnas sida att borda haveristen. Ett försök gjordes att rädda de ombordvarande med hjälp av en raketlina som sköts ut från land av tull och kustartilleripersonal.

”Inga roliga timmar”

Mening var enligt männen på ”Ostkust” att man med linan skulle bogsera i land fartygets egen räddningsflotte, men den tanken fick uppges. Först sedan vinden mojnat något kunde ”Pilen” ankra upp. Två man togs sig med roddbåt intill haveristen. Detta försök gjordes mellan kl. 13 och 14. En av räddarna. Allan Gräsman, hamnade under det svåra arbetet att hindra roddbåten att slå mot fartygssidan i sjön, men han klarade sig självsnabbt upp igen. De tre på haveristen med vad de lyckades rädda av fartygspapper och personliga tillhörigheter var en stund senare i säkerhet på ”Pilen”.  

– Det var inga roliga timmar, säger befälhavaren på ”Ostkust” kapten Widlund, om väntan på räddning.

– Varje bränning som kom lyfte akterskeppet, som sedan slog i grundet så vi trodde hela fartyget skulle slåss sönder. Slagsidan ökade undan för undan, och under däck steg vattnet. Sjöarna bröt över slet med sig lastluckor, presenningar och oljefat som stod på däck.

– När maskinhaveriet kom hade vi inte mycket annat att göra än att nödsignalera. När vi sedan grundstött hade vi inte mycket annat göra än att hålla oss fast. Slagsidan ökade mer och mer och dessutom hade vi isbildning. Maskinrummet vattenfylldes på mindre än en timme och när batterierna dränktes försvann våra möjligheter att hålla radiokontakt. Dessutom fanns ju hela tiden risken att fartyget skulle kantra.

40 – 50 graders slagsida

– Sista halvtimmen vete f – n vad som flög i henne, säger kapten Widlund om sitt fartyg apropå den ökande slagsidan. Hon hade nog på slutet 40 – 50 grader.

– Vinden var inte så farlig, säger han också, men dyningarna var kraftiga som styrkor på 20 – 25 sekundmeter.

”Ostkust” som går på traden Stockholm – Gotland, gick från Visby på Söndagskvällen vid 10 – tiden efter att legat i hamn ett dygn för ovädrets skull. Fartyget hade endast tio ton last från Visby. Den stora lasten avsedd för Stockholm skulle hämtas i Kappelshamn.   

”Ostkusts” redare, Otto Magnusson, for omedelbart efter räddningen till Stockholm. Kapten Widlund och styrman Hansen stannade kvar i Kappelshamn över natten. På tisdagsmorgonen skall de om vädret tillåter och fartyget inte har kantrat göra ett besök ombord. Det är också meningen att dykare också skall göra en undersökning av läckan som ostridigt finns.Cirka fyra kilometer norr ut från Kappelshamn och 100 meter från land ligger haveristen - låg i varje fall i måndags skymningen. Snöbyar svepte över henne, bränningar runt henne. Varje bränning tog tag i henne och masterna svajade till varje gång som trötta metronomer.

Tidningen Gotlänningen skrev så här den 14 dec 1965.

Bogserbåt kantrade då besättningsmän skulle tas i land

Kl. 07.40 på måndagen grundstötte fartyget Ostkust av Visby strax norr om Gostäde fiskeläge i Hall, Kappelshamnsviken. Grundstötningen berodde på motorhaveri minuterna innan varvid fartyget i den grova sjön snabbt drev in mot land och satte sig på pallkanten. Bordläggningen slets upp och båten vattenfylldes snabbt. Fartyget befann sig vid tillfället två sjömil från Storugns. Ombord befann sig båtens befälhavare G. A. Widlund, 38, och styrman Kjell Hansen, 20, båda hemmahörande i Stockholm. De togs i land av en mindre bogserbåt.

Fartyget lastat med huvudsak 10 ton hönsfoder och emballage var på resa mellan Visby och Storugns för att där lasta 165 ton kalkstensmjöl för vidare befordran till Stockholm. Grundstötningen berodde på maskinhaveri då fartyget befann sig cirka två sjömil från Storugns och 300 – 400 meter från stranden. Minuterna senare hade fartyget i den hårda sjön och 12 – 15 sek. – meter drivit in mot land och satt sig strax innanför pallkanten. Vattendjupet är inte mer än en meter vid grundstöttningsplatsen. Kl. 09.05 hade kustbevakningen och KA 3 med hjälp av en raket fått över en lina till fartyget. Man var beredd att undsätta de två ombord varande med en gummiflotte om vädret skulle bli sämre.

Besättningen nekade emellertid att överge fartyget. Men kl. 14 gav de ombordvarande upp och hämtades med en mindre bogserbåt av fiskeriombudsman Charles Johansson och ytterligare två man. Bärgningen skedde emellertid inte utan missöden. Man valde att gå på utsidan av Ostkust. Innan alla var välbehållna i land i Kappelshamn hade bogserbåten kantrat och en av räddningsmanskapet ramlat i sjön. Vilken eller vem hos Gotlänningen som skrev detta finns inte angivet.

"PILEN" vid ankomst till Kappelshamn

FÖLJANDE kom från Gotlands Allehanda den 14 dec 1965

En fartygsolycka inträffade kl. 07. 40 i går morse strax söder om ”Gose” gammalt fiskeläge i Hall eller c:a 300 meter söder om den nya oljekajen vid inloppet till Kappelshamnsviken. Det var fartyget ”Ostkust” av Visby som på grund av maskinhaveri blev manöverodugligt och kom in på pallkanten c:a hundra meter från stranden där den sprang läck och blev liggande med 40 graders slagsida och på 1 ½ meters vattendjup.

Situationen såg i början mycket hotande ut i den rätt hårda nordliga vinden. Men längre fram på morgonsidan mojnade vinden, varför besättningen – skepparen och en besättningsman – stannade kvar på fartyget.

Tingstäde radio fick larmet från Ostkust kl. 07.45 på måndagsmorgonen och redan kl. 09.05 hade kustbevakningsmanskapet, det var tre man. Kustullmästare K A Arnzén samt tulltjänstemännen G A Bark och Eriksson, tagit sig ut till haveriplatsen och fått över en räddningslina till fartyget genom sin raketapparat. Samtidigt som kustuppsyningsmännen kom till platsen kom även en räddnings patrull från KA 3 med fullständig räddningsattiralj. En utryckning som var synnerligen rekordsnabb.

Fartyget hade nu lagt sig ännu mer på sidan och hade tre stora läckor i maskinrummet. Fartygsbesättningen som bestod av skepparen G A Widlund från Stockholm samt styrmannen vägrade emellertid då ännu att gå iland då de inte ansåg situationen hotande i den mojnande vinden. Fartyget stod stadigt på grundet några meter in på från pallkanten varför det inte förelåg risk att det skulle hasa utför, varvid det utan tvivel sjunkit. Besättningen avvaktade därför utvecklingen ombord fram till 14 – tiden då de fördes iland och inkvarterades i Kappelshamn.

Man avvaktar nu närmare beslut från rederiets sida vad som skall företas med fartyget. Det ligger tydligen - efter som båten är tom – inte värre fast på den släta kalkstensbotten än att den skulle kunna dras loss, men risk föreligger då för att den skall komma att sjunka. Den har nämligen stora läckor i järnskrovets botten och troligen är skrovet ganska vattenfyllt. Hur det förhåller sig därmed hade man ännu igår eftermiddag svårt att avgöra då sjön slog över däcket så att man inte kunde ta sig ned genom lastrumsluckorna. I lastrummet förvarades endast en del tomlådor.

Mf Ostkust ägs av rederi Halmia, Folke Magnusson Stockholm, och är på 160 brutto ton. Det byggdes i Hamelwarden år 1906 och var nu på väg till Storugns för att lasta kalksten. Det kom till Visby under lördagen från Stockholm med styckegods och lossades här under lördagsdygnet. Det synes då som om man varit tre man ombord men en besättningsman lämnade fartyget i Visby. ”Ostkust” avseglade från Visby till Storugns under söndagskvällen och befann sig efter en ganska gropig resa på infart till Kappelshamnsviken när maskinhaveriet och grundstötningen inträffade.

 Tidigare ute för maskinhaveri.

Det var inte första gången som ”Ostkust” var ute för äventyr i Kappelshamnsviken. Tidigt i våras fick den också maskinskada vid ingång till Kappelshamn och blev bogserad i hamn av en trålare.

Då den låg vid kaj visade det sig att den hade läckor i skrovet. Efter det gått på varv blev plåtar utbytta liksom även fartygets motor. 

När ”Ostkust” lämnade Visby hamn kl. 10.00 på söndagskvällen blåste det nordnordvästlig vind med c:a sju meter i sekunden och något mera i byarna, men mot morgonsidan ökade vinden till upp mot 10  - 12 meter i byarna samtidigt som den övergick till nordlig.

  Hur det skall bli med fartyget vet man ännu inte. Kanske blir det vrak. Kanske kan man fylla det med tomma oljefat i lastrummen och säkra luckorna få det att flyta till varv om man lyckas att få det av grundet. Möjligt är också att täta så att fartyget kan pumpas läns. Allt beror emellertid på hur svårt fartyget är skadat och vad det blir för väder i fortsättningen. Någon fara för att fartyget skulle ytterligare driva in mot land eller brytas sönder var det dock inte vid mörkrets inbrott i går kväll.

Kommentar: Det var ovan nämnda lilla plastbåt som följde med i köpet från hamnen i Nyköping som användes vid hämtningen av besättningen på ”Ostkust”. Det gick inte att komma åt på landsidan av haveristen. Det var endast två man ombord, också en orsak till att inte kustbevakning som stod inne i land skulle få bekräftat att det fattades en man. ”Ostkust” bärgades av ett gäng från Nyköpings varv. De var även ägare av Farfars bogserare vid Transportbolaget (TB) ”Uranus” Ostkust blev skrotat i Nyköping 1966. Då bottenstocken var av på flera ställen, plåtarna var också i dåligt skick. Motorn hade under vintern frusit sönder. ”Pilen” och försäkringsbolaget ”HOLMIA” kom inte överens om värdet på henne där hon låg, och vad värdet skulle vara fritt flytande i sjön, därför fick hon ligga på pallen. Oljan gick ju första dygnet så någon sådan skada uppstod inte. Trots detta betalade försäkringsbolaget för att vi tog hand besättning och oljan.

Året löpte på jobbet för Pilen pågick som planerat. Under året framkom det behov av att kunna leverera färskvatten till fartygen i Storugns hamn. Vad för det införskaffades en tank med pump att sätta på Pilens akterdäck den rymde tre ton. Vilket gav ”Pilen” lite mer att göra.