Lastbilsmaffian i Sverige!

I spåren av den svarta lastbilstrafiken i Sverige ökar brottsligheten. Stölder, langning, skattebrott, miljöbrott har blivit vardag i samband med svensk transportnäring. Och detta i sin tur drar till sig organiserad kriminalitet.
Reportage av Thomas Lundh

Vi startar den här berättelsen på Lidl parkeringen i Nynäshamn. Jag sitter i en bil med fronten ner mot hamnen. Man har perfekt översikt över Nynäshamns ganska lilla färjehamn. Man ser Gotlandsbåten ligga och vänta på avgång. Man ser lastbilar som avvaktar pålastning på färjan till Gdansk och ute i skärgården stävar båten in från Ventspils.
En bit längre bort på parkeringen står en minivan, med skjutdörren öppen, med en grupp män i yngre medelåldern i som ser ut att ha rätt tråkigt med blickarna lite slött ner mot hamnen.

Ytterligare en bit bort står en sjusitsig Mercedes, även den med nosen mot hamnen, men med två yngre kvinnor i, även de till synes väntandes på något.
Mitt resesällskap förklarar att tjejerna i Mercedesen är från en städfirma (eller möjligtvis kanske en ”städfirma”) som väntar in nya medarbetare med färjan från Lettland. De loja männen i minivanen förklaras vara lastbilschaufförer som väntar på att bilar ska komma in från Östeuropa som de ska ta över och köra vidare i Sverige med.
På ytan en stillsam scen. Folk som väntar och har tråkigt i en svensk småstad, ganska långt från turistsäsongen. Krogarna nere i hamnen har inte öppnat för säsongen, trafiken är gles inne i stan och bara enstaka motionärer befolkar den annars så populära Strandvägen, som ringlar sig utmed kustlinjen söderut.
Men här är vi för att mitt resesällskap vill visa mig en av angöringspunkterna för några de just nu kanske snabbast växande brottslighetstyperna i Sverige.
Då handlar det om illegal sprit, tobak, diesel, mat och andra varor och även människor som ska jobba på villkor som i branschen allmänt beskrivs som ”slavkontrakt”, för att försörja de svenska transportrutterna. Detta är en del av Sverige som inte syns utanpå. Men den växer. Den svarta delen av svensk transportnäring.                                                                                                               Hotbild
Mitt resesällskap, eller guider kanske man ska kalla dem, är lite anonyma. De vill inte publiceras med fulla namn och bild, för de har varit lite för nära och lite för envetna när de har velat kartlägga den här trafiken. Båda två har fått påtagliga hot från personer som inte tycker om att bli granskade. Vi kallar dem Janne och Bengt-Olof.
De här hoten, har de varit konkreta på något sätt?
– Jaa, svarar Bengt-Olof lite dröjande och med en smått ironisk underton, om man kallar det konkret att bli prejad på motorvägen, få sin bil sönderslagen och själv utdragen genom sidorutan på bilen och misshandlad.
Det tar en stund innan jag hittar en följdfråga på det. Bilden som skapades i huvudet kom aningen chockartat. Är det verkligen så jävligt? Som på film?
Men det var inte själva misshandeln som etsats fast hårdast hos Bengt-Olof. Utan en spottloska.
– En av dem drog upp en stor, grön, kletig loska som landade i hårfästet och rann nerför ansiktet. Den känslan som det gav gick aldrig att tvätta bort sedan.
Sa de något?
– De bröt på ryska och sa att ”du ska ge fan i att ställa till problem för våra svenska kompisar. Det är vi som bestämmer”.
Misshandeln ägde rum för tre år sedan och Janne och Bengt-Olof berättar att de haft polisbeskydd tidvis, när hotbilden varit stark. Ändå har de fortsatt. Det är inget som tvingar dem till det. Båda är pensionärer. Men båda två är också före detta chaufförer och fackföreningsaktiva.
– Det vi gör nu är helt ideellt, berättar Janne.
Varför då?
– Vi är förbannade på det som håller på att hända. Hela branschen är på väg att förstöras. Jobben försvinner.
Det som har hänt och fortsätter att hända är att allt fler transporter i Sverige tas över av antingen utländska åkerier eller av svenska som kör med utlandsregistrerade bilar och billig arbetskraft, eller inhyrda så kallade ”egenföretagare”.
Den laglydiga delen av åkerikadern förlorar uppdrag. Den svenska chaufförskåren blir allt mindre.
Detta har hänt och händer i transportbranschen medan i princip hela övriga Sverige tittar åt ett annat håll. Jag har pratat med många i branschen, sådana som Janne och Bengt-Olof, med ombudsmän i Transport, med åkare och med företrädare för arbetsgivarorganisationerna. Alla vittnar om hur extremt svårt det är att få ut denna verklighetsbeskrivning i svenska medier.
– Vi har försökt flera gånger att få kvällstidningarna att nappa, men de skriver ju hellre om vem som gjort bort sig i Let´s dance senast, säger Thomas Morell.
Thomas är regionchef i Skaraborg på Sveriges Åkeriföretag. Honom ska vi återkomma till. Vi sitter fortfarande på Lidl-parkeringen i Nynäshamn och hade bilen varit utrustad med en taxameter som mätte antalet misstänkta brott hade

Speditörer hetsar
Redan på vägen mellan Stockholm och Nynäshamn började överträdelserna ramla in. Vi åkte över det böljande Södertörnlandskapet på en smal och vinglande väg. Men trots den ringa bredden på vägen så var trafiken ganska intensiv av riktigt tunga fordon. Janne med sin erfarenhet av 43 år bakom lastbilsratten kommenterade fordonen vi mötte på vägen.
– Oj oj oj, det där var riktigt tungt, utbrast han när vi mötte en bil lastad med stora betongelement.
– Säkert 15 ton för mycket, utvecklar han och berättar om att problemet med överlast är väldigt vanligt på vägarna nu för tiden.
Vi möter lastbilar utan registreringsskyltar och genomgående allt för höga farter. Vi blir till och med omkörda på den där lilla smala, ringlande vägen, av en tung långtradare. En polskregistrerad lastbil med en man i 40-årsåldern bakom ratten. Med en cigarett i ena handen och ratten i den andra dundrar han förbi oss. Janne kör precis på de lagstadgade 80 kilometrarna i timmen. Lastbilar får över huvud taget aldrig överskrida 80 km i timmen.
Och det är ju en situation som jag känner igen själv som bilist. Detta att man blir omkörd av lastbilar nuförtiden, om man råkar hålla hastighetsbegränsningarna. Även om man håller 90 kan ju faktiskt bli omkörd av en långtradare.

Visst har det blivit mycket vanligare de senaste åren?
– Javisst, bekräftar både Janne och Bengt-Olof.
Janne är också aktiv inom NTF (Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande). Och NTF är ibland ute och mäter hastigheten på vägarna med likadana laserpistoler som trafikpolisen har för att de vill dokumentera hur höga farterna är på vägarna.

När vi mätte på en motorväg utanför Stockholm fick vi 100 procent av lastbilarna som körde för fort.
 100 procent? upprepar jag lite fånigt, för det verkar så orimligt på något sätt.
– 100 procent, säger Janne igen och skrattar åt den smått naiva blåögdheten hos reportern i baksätet.
Men, hur har det blivit så, vad är det som hetsar på det sättet?
– Ja, det får du fråga våra vänner speditörerna om.
Speditörerna?
– Ja, där hittar du de värsta skurkarna.
Menar du att svenska speditörer hetsar chaufförer att köra för fort?
– Det förekommer.

Diesel i plasttankar
När vi sedan spanade i hamnen i Nynäshamn såg vi den polska lastbilen som körde förbi oss. Den cirkulerade i hamnområdet, hakade av den trailer som dragbilen haft med sig in och hakade på en annan trailer. Chauffören sprang ut och hämtade nya papper och körde därifrån, ut från hamnen, mot en ny destination.
– Sådärja, nu har den bilen varit i Polen och vänt, säger Janne.
Egentligen får inte utlandsregistrerade lastbilar köra omkring med laster hur som helst i Sverige. Man får köra in i Sverige med sin last och man får ta med sig en annan last på väg tillbaka. Men det är inte meningen med lagen att utländska bilar ska köra inrikes transportturer, som vilken svenskregistrerad lastbil som helst. Det krävs särskilda tillstånd för det.
Men det, menar Janne och Bengt-Olof, finns det knep för att kringgå. Bland annat på det sättet vi just bevittnat i hamnen.
Vi spanar ett tag i hamnen. jag vet inte riktigt vad jag ska titta på, men tar lite bilder, på hamnen och bilarna som rör sig i området.
– Där har vi en matbil, säger Janne och pekar på en skåpbil som står i det instängslade hamnområdet.
Den utpekade bilen ser ut som en helt vanlig skåpbil, men utan någon firmatext eller någon annan text på skåpet.
Janne och Bengt-Olof känner alltså igen den från tidigare spaningar. Den är en del i ett omfattande underhållningssystem, menar de.
– De utländska chaufförerna tjänat så dåligt att de har inte råd att köpa mat i Sverige, så man har ett system med sådana här bilar, som fraktar in billig mat.
Systemet är omfattande, menar Janne och Bengt-Olof. Det är inte bara mat som fraktas på det sättet, sprit, cigaretter och diesel också.
– Det är alldeles för dyrt för dem att köpa diesel för 15 kronor litern i Sverige, man köper för sex kronor litern i Östeuropa och fraktar in istället.
Hur många lagar bryter man mot då, med diesel- och mattransporterna?
– Ja, oj, det är grov varusmuggling bland annat.
Men diesel, det borde vara svårsmugglat?
– Det fraktas på vanliga lastbilar. Man har plasttankar på flaket, under kapellet och en eldriven pump, så kör man upp bredvid den bil som ska tankas på en rastplats och tankar över.

Svensk åkerinäring blöder
Janne och Bengt-Olof har spenderat mycket tid under flera år för att kartlägga den här trafiken. De tipsar polisen när de ser något som de tycker är misstänkt. Men det är långt från alltid det ger utdelning. Inte ens när de har kunnat leverera tips om pågående brott.
– Vi har ringt när vi sett pågående tankning från en sådan här lastbil, men polisen hade ingen att skicka ut den gången.
– Men vi har kontakter inom polisen som jobbar hårt med de här grejerna också.
En och annan illegalt insmugglad varubil och lite smuggeldiesel. Man ska kanske inte begära att det sätts några större resurser från polisen på det?
Men problemet är större än det ser ut att vara, menar Janne och Bengt-Olof.
Det är det inte ensamma om att tycka. Svensk åkerinäring blöder just nu av konkurrensen från lönedumpande företag.
– Det blir bara värre och värre, säger Thomas Morell, som är regionchef i Skaraborg i organisationen Sveriges Åkeriföretag.
– Våra medlemmar kan inte konkurrera. För att kunna betala alla kostnader när man kör med trailer behöver man få in 125 kronor per mil. Nu har vi aktörer här som kör för 50 kronor per mil.
– Jag pratade med en åkare nyligen som slutar nu och lägger ner verksamheten, för det går inte längre.

80 procent utländska chaufförer
Den här utslagningen av svenska åkerier går snabbt nu, är det många i branschen som säger. Åkare, chaufförer, fackföreningsfolk. Frågan blir hetare och hetare och Riksdagens trafikutskott har börjat, i alla fall, att lyssna på branschen. Men omfattningen av den utländska trafiken i Sverige är det ingen som har mätt ordentligt. Trafikutskottet presenterade nyligen en rapport på 237 sidor i om problemen i transportbranschen, där konstaterar man torrt att man inte vet omfattningen av det så kallade illegala cabotaget (utländska bilar som kör inrikes utan tillstånd). Och utredaren verkar inte ha bemödat sig om att ens försöka mäta.
För att få någon uppfattning om det har Sveriges Åkeriföretag tidigare genomfört räkningar ute på vägarna.
– Det landade på drygt 40 procent utlandsregistrerade bilar. Men det är ett par år sedan vi mätte sist och min känsla är att det har ökat, säger Thomas Morell.
Det låter mycket. Enligt den senast tillgängliga statistiken består den svenska delen av den tunga fordonsflottan av 46 000 bilar. Och svenska åkerier omsätter tillsammans cirka 100 miljarder kronor och sysselsätter 65 000 människor. Det är ganska mycket pengar och många arbetstillfällen som försvinner ut ur landet på det sättet i så fall. Många miljarder i skatter.
Janne och Bengt-Olof har också suttit och räknat vid vägarna i Stockholmstrakten och kommit fram till ungefär samma siffra, 43 procent utlandsregistrerade bilar (då räknar man enbart tunga fordon).
Att det är många utländska lastbilar som kör på vägarna är lätt att sluta sig till, det ser man med egna ögon när man är ute och åker som privatbilist. Men hur många kanske man inte reflekterar över till vardags. Det är lätt att bli lurad också när man åker efter lastbilarna på vägen. Ofta är släpet svenskregistrerat, men dragbilen utländsk.
Jag ville få en känsla för det själv och fattade posto på en bro över E4:an en aprilförmiddag. Under ett par timmar räknade jag ihop 200 tunga lastbilar. 75 procent av dem var utlandsregistrerade. Men det var förstås en liten, amatörmässig mätning. Men ändå, 75 procent!
– Vi ska göra en ny stor mätning snart, berättar Thomas Morell som inte är förvånad över att jag kom fram till 75 procent.
– Det har ökat något alldeles otroligt de senaste åren.

Brottslighet föder brottslighet
Innan Thomas Morell började jobba i Sveriges åkeriföretag var han polis och har nu i sin roll kontakt med sina gamla kollegor. Nu som tipsare om brottslighet i samband med yrkestrafiken på svenska vägar.
Den är mycket omfattande, menar Thomas Morell. Bara en sådan sak som dieselstölder, som plågar åkerier och entreprenadfirmor. Man slangar diesel från parkerade lastbilar, entreprenadfordon och tankar som står obevakade.
– Bara i sydvästra Sverige stals det 1,7 miljoner liter diesel 2010. Man stjäl diesel av två syften dels för att använda själv och dels för att sälja vidare svart.
1,7 miljoner, det är bara de anmälda stölderna. Många struntar i att polisanmäla. En ny undersökning som är på gång visar att så mycket som 50 procent av dieselstölderna aldrig anmäls.
Detta är då en av de brottstyper som följer med den utländska trafiken in i landet. Det stannar inte vid det, menar Thomas Morell.
– Vi ser att brottsligheten som är relaterad till den här trafiken ökar kraftigt. Och de pengar som omsätts på det sättet föder i sin tur annan brottslighet. Narkotikahandel till exempel.

Brotten ökade 30 procent
Nu är förstås inte alla utländska chaufförer kriminella, långt ifrån. Och alla man pratar om är noga att poängtera att det inte är det faktum att de är utländska som är problemet. Utan det faktum att systemet utnyttjar människors utsatthet. Ingen vill förbjuda utländska chaufförer. Det vore en fulständigt absurd tanke. Men man vill att de ska ha rimliga löner, att skatter ska betalas, att regler ska följas.
En som har järnkoll på den brottslighet som följer i spåren på denna trafik är Per-Arne Nilsson. Han pensionerades för bara någon månad sedan som kriminalkommissarie och har flera år arbetat med transportsäkerhet, både i Sverige och internationellt. Nu har han en konsultfirma och säljer tjänster till åkerinäringen.
– Under 2011 ökade brotten med 30 procent och i år fram till den sista mars har det ökat med 12 procent, säger Per-Arne Nilsson.
Det är statistik hämtad som Per-Arne hämtat direkt från polisens dator. Och då handlar det om stöld av lastbilar avsedda för yrkestrafik och stöld ur lastbilar. Där sammanfattas då dieselstölder och stölder av laster, vilket är ett stort gissel för åkerinäringen. Det är förhållandevis enkelt att stjäla laster och diesel.
– 80 procent av alla transporter som går i Sverige är oskyddade.
Jag tänker på mina vänner i Stockholm och vad de har berättat för mig om vad de tror är ren maffiaverksamhet. Sådana påståenden är svåra att ta till sig, att till exempel maffia opererar i öppen dager i vanliga svenska hamnar och godsterminaler. Är det någon som borde känna till de verkliga förhållandena, så är det Per-Arne Nilsson, med all den erfarenhet han har som polis med transportverksamhet som specialområde.
Så jag måste fråga honom:
Är det organiserad brottslighet bakom tror du?
– Mycket av den här verksamheten styrs av ett litet antal toppgubbar i Sverige.
Är det de vanliga kriminella nätverken som man känner till sedan tidigare, eller bildas det nya nätverk kring detta?
– Ja, varför skulle det inte vara de kända nätverken? Det är lättförtjänta pengar. Nu går det dessutom lättare än någonsin att rekrytera nya människor till kriminalitet, med den höga arbetslöshet vi har nu, speciellt bland ungdomar.

Alkohol och narkotika ökar kraftigt
Nu börjar vi få en ganska lång lista med brottstyper, som man kan säga utförs i kölvattnet på lastbilsflottan. Vi har stölderna av laster. Det stjäls mängder av elektronik och annat från långtradare som står på oskyddade parkeringsplatser, medan chauffören ligger och sover. Thomas Morell uppskattar att de stölderna är insiderjobb till 70 procent. Tjuvarna vet alltså på förhand exakt vilken lastbil som ska brytas upp. Det är då rena beställningsjobb. Sedan har vi dieselstölderna som både kan vara spontant utförda och ett led i en organiserad verksamhet. Sedan har vi langningsbrotten. Mängder av vittnen rapporterar om hur det går till på de stora uppställningsplasterna för yrkestrafik runt om i Sverige. Spritförsäljningen sker helt öppet, inte sällan till minderåriga. Kanske också en del narkotikahandel i samband med det.
Faktum är att just narkotika- och alkoholbrott har ökat parallellt med förekomsten av utlandsregistrerade bilar i Sverige. Narkotikabrotten har ökat 135 procent de senaste tio åren (totalt har antalet anmälda brott bara ökat med 15 procent under samma tid).
Till det tillkommer brott mot trafiklagstiftningen, tung last, brott mot kör- och viloregler, med mera. Och, inte minst skattebrott. Priserna på frakter skulle inte vara möjligt att hålla så lågt som 50 kronor milen, om alla svenska skatteregler skulle hållas.
Man använder utländska chaufförer regelmässigt för körningar i Sverige. Ska man följa reglerna ska svenska skatter och svenska sociala avgifter betalas för arbeten som utförs kontinuerligt i Sverige.
Nu gör Sveriges Åkeriföretag uppskattningen att 80 procent av de tunga vägtransporterna i Sverige körs av utländska chaufförer (då handlar det inte om invandrare till Sverige, utan om människor som är folkbokförda i andra länder än Sverige).
Då är det sammanräknat, de äkta utländska bilarna, de utlandsskyltade bilar som ägs av svenska åkerier och som körs av utländska chaufförer och så finns det en hel del svenskskyltade bilar som körs av inhyrda, utländska, så kallade egenföretagare.
Nu hör man ofta i debatten att det inte är olagligt att använda sig av utländska ”F-skattare”, som man kallar dem (fast de sällan har svensk F-skatt). Men det är en sanning med modifikation. I realiteten är det extremt svårt att hyra in en egenföretagare från utlandet utan att bryta mot svenska skatteregler. Reglerna säger att den som jobbar i Sverige ska betala skatt och sociala avgifter i Sverige. Det är samma regler som gäller för hela E-u. Man kan visserligen jobba tillfälligt i ett annat land och betala skatt och sociala avgifter i hemlandet. Men det är undantag från grundregeln. Dessutom ska man för att få räknas som egenföretagare arbeta självständigt, med egna verktyg, så man måste egentligen i princip äga sitt eget fordon, om man ska räknas som egenföretagare.

Stora svenska företag vinner på svartsystemet
Nu bryts det mot de här skattereglerna titt som tätt. Det gör att priserna sänks.
Alla man pratar med i branschen nu som vill att svensk transportnäring ska vara vit och en del av den öppna ekonomin börjar peka allt mer mot transportköparna.
– Man måste fråga sig vad det är som skapar det här, säger Per-Arne Nilsson.
– Det är vanliga, stor svenska företag som beställer de här transporterna som tjänar på det.
Det är ett starkt krav från branschen nu: att den som köper transporter också ska ha ett ansvar för att transporterna utförs i enlighet med lagar och regler.
Just nu håller ett antal sådana förundersökningar på att genomföras av polisen. Så småningom kanske det kan bli åtal. När vi börjar få rättsfall där stora svenska välkända företag döms för brottslighet som begås av de åkerier de köper transporter av, då kanske det kan börja bli ändring på sakernas tillstånd. Hoppas man på sina håll i branschen, i alla fall.

Åkare och chaufförer mobiliserar
I Nynäshamn börjar det nu dra ihop sig. Vi har varit ute och fotograferat misstänkta fordon i hamnen och Janne och Bengt-Olof håller hela tiden uppsikt vilka bilar som kommer in på parkeringen där vi står. De har många gånger upplevt att de själva blir nerspanade. Vissa personer som bedriver verksamhet där vill inte bli fotograferade eller spanade på.
Vi rör oss i Nynäshamn ett par timmar innan det dyker upp en bil de känner igen. En Skoda som rullar in på parkeringen och ställer sig en bit bort.
– Där är de, säger Janne; nu är det bäst att vi flyttar på oss.
Vi kör därifrån och ut på motorvägen tillbaka mot Stockholm.
Efter några kilometer kör en svart Mercedes upp bakom oss.
– Där är han, säger Janne och skrattar till.
Det är en välkänd bil för dem.
– Det är verkmästaren.
De kallar honom så, verkmästaren.
– Det tog ovanligt lång tid idag, det brukar gå snabbare innan de upptäcker oss.
Janne och Bengt-Olof menar att verkmästaren har en nyckelroll i hamnen. Att han fördelar jobben till de utländska chaufförerna. Det hela helt informellt då och utanför de officiella vägarna.
Efter ett ha legat efter oss ett tag kör Mercedesen förbi och blinkar in på en avfart. Samma avfart som vi ska in på, visar det sig.
– Han visar att han vet var vi hör hemma, säger Janne, han vill att vi ska köra hem igen.
Bilden från det Bengt-Olof hade berättat tidigare på dagen dök på nytt upp i huvudet. Kanske hos Bengt-Olof själv också. Han mörknar lite grand i rösten när han ser den där stora Mercedesen åka framför och liksom visar vägen för oss.
– Fast man varit med om det flera gånger blir man lite kall inombords, säger han.
– Ja, men vet aldrig vad de är kapabla till, de där herrarna, säger Janne.
Det är förstås omöjligt för mig att avgöra om det fanns något riktigt hot i den situationen. Och det är likadant med det vi såg i hamnen. För mitt otränade öga ser det bara ut som vanlig, lite småtrist hamnvardag.
– Det tar tid att lära sig se vad det handlar om. Det har tagit flera år för mig och Janne, innan vi kunde lägga ihop pusselbitarna.
Men om det ligger organiserade kriminella ligor bakom så är det inte bara den svarta sidan som är organiserad. När jag kommit hem från Stockholmsresan igen skickar Bengt-Olof en bild som är tagen på E6:an norr om Göteborg för ett par veckor sedan. En bild som beskriver det vi talat om i det här reportaget. En trailer, där man skymtar en plasttank på flaket, tätt bredvid står en lastbil. Trailerdörren är öppen och liksom skyler det som håller på att hända där. En oinvigd skulle inte reagera över att scenen ser konstig ut. För den invigde är det uppenbart att det handlar om tankning av svartdiesel.
Det är inte Janne och Bengt-Olof som har tagit den bilden, utan en kompis till dem.
– Vi är många som observerar och håller koll och vi får massor av tips hela tiden.
Och det är något man hör från andra håll också. Chaufförer, åkare och deras organisationer. Det finns en vilja att aktivt delta som verkar sprida sig i leden. Att hålla koll, ta bilder, tipsa polisen. Det är nästan som att det vore ett slags motståndsrörelse som växer fram. Och vem vet, det kanske blir chaufförerna och åkarna själva som till slut sätter stopp för den växande svarta delen av svensk transportnäring. Svenska åkerier har 65000 anställda. Kan alla de mobiliseras, ja då har vi en ganska ordentlig motståndsarmé på den vita sidan.

Detta är bara en del av boken köp den och läs mera om fusket....

Om FÖRFATTARNA ar bland annat Anna-Lena Nordberg har jobbat som journalist sedan början v 1990-talet. Hon har bland annat varit nyhetsreporter på Sveriges radio kronoberg innan hon valde att gå över till frilansverksamhet.

2009 startade hon webbsidan www.Stoppafusket.nu

Stoppafusket nu är en grävande jornalistik på nätet där fokus ligger på oseriösa utlänska företag/bemanningsföretag, deras svenska kunder och arbetarnas villkor.

Thomas Lundh är journalist och författare. Ekonomi och närings liv är hans special-områden som journalist. Som författare har han givit ut fyra böcker tidigare. "Julgranskriget" Isaberg förlag 2004. "Ängel från Gibea" Isabergs förlag 2006 "Skvaller från Värnamo" Gotj förl 2009. "Stilla flyter död i Lagan" Gotj förlag 2010.

Boken "De nya Trälarna" Norberg & Lundh Lena media  Växsjö

ISBN: 978-91-637-1890-8

Gå in på deras hemmasida så finner Du boken där. Eller närmaste bokhandel.

RECENSION

Läsvärd bok om ett Sverige i förändring

Vi som ofta är ute på vägarna och vi som vet vad vi skall titta efter ser dem hela tiden, de som är det andra Sverige. De är människor som kör vår mat, vår post, vårt timmer och ibland vårt avfall. De kallas gästarbetare och arbetar på helt andra villkor än vi andra. De är de nya trälarna. De får bråkdelen av våra avtalsförhandlande löner, de saknar försäkringar och pension. De arbetar på utländska bemanningsföretag, vars affärsidé är att tillhandahålla så billig arbetskraft som möjligt utan att betala skatt i något land. I spåren av detta kan vi se en ökad smuggling av droger, alkohol, mat och diesel.

Transportare har om det förr, och det börjar nästan bli tjatigt. Människor som tar arbete för lägre lön än andra och som därmed undergräver möjligheten för oss att få arbete och behålla vårt arbete. Men problemen är olösta och måste belysas

De nya trälarna är inte en snygg bok att slänga upp på kaffebordet, det är en bok som skall läsas. Författarna beskriver i reportageform villkoren som arbetar i transport-, byggnads- och skogsbranschen. Vi får ta del av vittnesmål från fackmedlemmar, gästarbetare, poliser och myndigheter. Boken beskriver ett samhälle som riskerar att gå sönder i sina trygghetssystem och i sin struktur om inte de som valts för att göra samhället gör något åt det. Läs den!

EMMA LUNDBERG Transport avd. 5 Stockholms transportarbetarefackförening.