Gotlands Allehanda1 april 1966:

Besättningen togs över av landsmän…

     En rysk trålare – ”Gogland” - sitter sedan 10.30 tiden på torsdagen hårt fast på Rute Missloper, en grynna 3.5 distansminuter SSV Bungeör. KL 10.45 larmade Tingstäde Radio livräddningskryssaren ”Skärsände” från Fårö, som omedelbart gick ut till haveristen. Till platsen dirigerades också tullkryssarna från Slite och Fårösund samt bevakningsbåt ”70” från KA3. Samtliga ombordvarande på den ryska trålaren -8man - kunde föras över i säkerhet på en annan rysk trålare. Vid 19-tiden på torsdagskvällen anlände det ryska bärgningsfartyget ”Skval” och frysfartyget ”Smirniy” till platsen.

Lennart Olsson, Fårö, var med ute på ”Skärsände” och han berättar:

– Det var mycket dimmigt på torsdagsmorgonen. Vi hade varit ute och tittat på en annan rysk trålare och ett moderfartyg, som tycktes driva utanför Fårö. Vi kunde bl.a. se hur man lämpade över fisk till moderfartyget. Vi skulle just gå tillbaka, då vi kl. 10.45 fick anrop från Tingstäde radio.

Då vi kom ut låg redan tullbåten i närheten av trålaren, men då den ligger ganska djupt kunde den inte gå upp längs med den. Vi observerade en jolle med fyra ombord, som var på väg mot en annan rysk trålare, som låg i närheten. De avböjde, då vi erbjöd oss att dem på släp över. Vi gick in till trålaren och då kom ännu en jolle med fyra man. Dem tog vi på släp över, varefter vi gick tillbaka till haveristen med jollen på släp. Det visade sig senare att den förstnämnde jollens mannar var besättningen på den trålare, som låg någon distansminut från haveristen. De hade rott över för att se hur allvarligt läget var.

Då blåste det mellan 10 och 15 sekundmeter, så vi kunde inte gå alldeles intill ”Gogland”.  Men det var fortfarande fyra man kvar ombord. Vi fick skjuta över en raketlina. Ta dem över till vår båt med jollen och sedan föra över dem till den andra trålaren. Cirka 15.30 hade alla besättningsmän lämnat haveristen. De hade då också räddat en del personliga tillhörigheter samt radion.

 Stora båtar

De ryska trålarna är i allmänhet betydligt större än de gotländska - där av förklaring att så många man fanns ombord. Av vad man hittills vet, så var de båda båtarna på väg till en fiskeplats någonstans utanför Fårö. I det hårda vädret och den svåra dimman sökte trålarna lä då grundstötningen skede. Man vet att ”Gogland” har radio ombord och troligtvis har hon också ekolod.

Trålaren avböjde officiellt all hjälp från svensk sida – detta brukar vara en praxis då det gäller fartyg från öststaterna. Någon sjöräddning mening drogs med andra ord inte igång.  

 Ventspils

Vid 19 – tiden på kvällen kom det ryska bärgningsfartyget ”Skval” till platsen. Hon kom i sällskap med ett annat sovjetryskt fartyg – frysfartyget ”Smirniy”. Man hade dock inga planer på att påbörja bärgningen på torsdagskvällen.

”Gogland” sitter ganska hårt på grynnan och hon hugger svårt. För natten var stormvarning utfärdad, och det är en fråga om hon kan klara det svåra vädret. Hon har svåra läckor och maskinrummet fyllt med vatten. Redan tidigt på torsdagskvällen började det blåsa upp – vattnet spolade ideligen över haveristen.

 2 april 1966 Gotlands Allehanda:

Ännu ingen bärgning.

Den ryska trålaren ”Gogland” av Leningrad, som tidigt på torsdagsmorgonen rände på Rute Missloper har ännu inte bärgats. Ryska ambassaden i Stockholm gjorde på torsdagen en muntlig framställan till utrikesdepartementet om att det sovjetiska bärgningsfartyget ”Skval” skulle få undsätta haveristen. Denna ansökan avslogs under motiveringen att ”Gogland” ligger i militärt område. Ryssarna måste nu, om man önskar bärga ”Gogland” assistans av ett svenskt bärgningsbolag. Enligt hittills obekräftade uppgifter skulle bärgningsfartyget ”Mercur” vara på väg från Stockholm för att lägga sig i beredskap i Fårösund.

De vid 19 – tiden på torsdagskvällen anlända ryska bärgningsfartyget ”Skval” och frysfartyget ”Smirniy” var på fredagsmorgonen försvunna. Båda fartygen återvände dock fram på eftermiddagen, då det lade sig för ankar på internationellt vatten. Som vi kunde berätta i gårdagens tidning togs besättningen på ”Gogland” om hand av en annan rysk trålare ”Mischniy” av Leningrad. Denna trålare var på fredagen också försvunnen. Troligen har den gått tillbaka till hemmahamnen för att landsätta den fartygslösa besättningen.

Bevakningen ute vid haveristen upprätthölls på fredagen av bevakningsbåt”70” från KA3 och TV 116 från Slite. 

Ännu har ingen framställning enligt UD, gjorts om hjälp från svensk sida vad bärgningen beträffar. Det är därför ganska troligt, att ”Mercur” skickas ner från Stockholm för att ligga i beredskap om en sådan framställan kommer. Även under natten till lördag var stormvarning utfärdad för de gotländska farvattnen. 

Kommentar: Ingen av Neptunbolagets båtar var på väg i detta läge ”Pilen” fick uppdrag att bevaka och ligga standbye, för att kunna gå till haveristen och göra en första dykarundersökning. Här hamnar också ”Pilen” för första gången i konflikt med en av de två mäklarna som fanns på ön. Neptunbolaget hoppade över sin ordinarie mäklare (Myrstens) gick rakt på Rederi ”Pilens” ägare. Här passade då den i Visby varande mäklare Ekmans på att vidareutveckla sina kontakter med både Ryska ambassaden och Neptunbolaget i Stockholm. 

”Pilen” avgick från Kappelshamn så fort möjlighet gavs för vind och sjö. Efter den första dykningen och besöket ombord så sa ”Neptunbolaget” nej tack, det kan inte Vi ta då vi inte kommer in till haveristen. Förhandla vidare med ryssarna behöver Ni hjälp så hör av er.

”Pilen” fick inget avtal med ryssarna det var nära ett par gånger men det dök alltid upp andra företag som skulle göra det för halva priset av vad ”Pilen” begärde i ersättning för bärgningen. Inget hände ut vid ”Gogland” men följande reportage skrevs.

ETT FALL FÖR MILITÄRER DIPLOMATER OCH VRAKPLUNDRARE!

   I skyddsområdet utanför Gotland står "Gogland" från Leningrad på grund sen fem månader.

– Ryssen kom av misstag mycket nära hemliga militäranläggningar, säger gotlänningen Bengt-Olof!

– Jag vill bärga "Gogland" Som skrot.

När två rysstrålare strandade intill militäranläggningar på Spetsbergen tog norrmännen både båtar och besättningar, säger en granne till Lindgren.

Och vad säger myndigheterna medan haveristen plundras av besökare som till och med stulit

Svenska polisens hänglås ombord?

 Försvarsstaben: – Det är ingen militär fråga. UD har tagit över helt och hållet.

  UD: – Nej, vi är inte inblandade. Båten står på militärt övningsområde. Den sorterar under militären.

Försvarsstaben: – Tala med Gotlands kustartilleriförsvar 

 Gotlands kustartilleriförsvar: – Lustigt att Försvarsstaben hänvisade hit. Vi får ingenting säga om saker som förhållandet till främmande makt. Ryssen har stått på grund i drygt fem månader strax utanför Gotlands östkust. I står mycket nära en hemlig plätt av Sverige och ingen tycks veta någonting bestämt I vad som egentligen hänt, eller vad som egentligen kommer att hända.

Båten gick på den 31 mars antagligen tidigt i gryningen. Vid tiotiden på förmiddagen larmades kustartilleriet, tullen och sjöräddningen via Tingstäde radio. Under dagen plockades besättningen på åtta man, bort från haveristen och fördes över till en annan rysk trålare som Låg i närheten. Besättningen tog med sina personliga tillhörigheter och diverse radioutrustning. Dagen därpå kom ett ryskt bärgningsfartyg till platsen och skulle just till att spänna linor och ordna.

Då vaknade försvaret och diplomatin. Båten låg för det första på svenskt! Territorialvatten, innanför tremilsgränsen som i själva verket mäter fyra sjömil -, och för det andra just innanför gränsen till det militära skyddsområde som omfattar större delen av nordligare Gotland och för tredje, inom ett skjutfält. Dessutom nära hemliga militära anläggningar.

– Stopp, sa militären och diplomatin till ryssarna. Åk hem igen!

– Båten måste bärgas av ett svenskt företag.

Det ryska bärgningsfartyget ”Skval” Ångade hem igen, muttrande.

Neptunbolagets Mercur ångade iväg från Stockholm och tog sig en titt. Samt ångade. Hem igen, muttrande något om att det inte skulle löna sig, inget för oss.

Båten, om det nu är en trålare, ligger kvar på stengrundet.

Några säger att den är fullständigt uppriven i botten och att första ostliga storm kommer att vräka den grundet. Om inte annat kommer isen att ta den.

Men mångsysslaren Bengt-Olof Lindgren i Kappelshamn hoppas på annat. Han äger tillsammans med några kumpaner bogserbåten ”Pilen”. Och driver en bärgarfirma i blygsam skala. Han har varit ute och tittat. Och lämnad offert till ryssarna.

– Hon står på hur stadigt som helst, säger Lindgren mellan tre telefonsamtal och aderton andra småsysslor. Hon har skumpat sjuttio, åttio meter över grundet och vilar stadigt på tre stenar. Innan besättningen stack så öppnade de bottenventilerna för hon skulle bli kvar på hällan. Dom räknade väl med att de skulle bärga henne själva. Det är ingen trålare, snarare ett slags förbindelsefartyg som arbetar inom någon av de stora ryska fiskeflottorna. Den mesta radioutrustning är nu är bort plockad nu. De har bara skurit av kablarna och rivit ner apparaterna från väggarna. Men inte har det varit så värst mycket av värde för oss. En bra kommunikationsradio en eller två ekolod, tja, kanske det vanliga på en båt av det slaget.

– Den ligger några hemliga militära anläggningar? 

Visst, och hon har väl varit ännu närmare. Så vitt jag begriper har hon kunnat vara precis under land utan att upptäckas. Men jag tror de har tagit miste och kommit underfund med att de var på farligt område och stuckit iväg, fort som fan. Och gått hundra meter för långt norrut. Hade de hållit ett par grader sydligare kurs hade de gått fria från grundet. Det finns de som inte tror fullt så mycket på oskulden hos spökskeppet. Och som undrar hur det kan komma sig att en rätt stor båt kan krypa upp ända intill land inom skyddsområdet.

– Vad fan ska vi med alla byggerierna i bergen här om de inte kan hålla bättre reda på ryssarna, säger en granne till Lindgren.

Han fortsätter: – tänk. när norrmännen råkade ut för samma historia på Spetsbergen. Två ryska trålare gick på intill land där och intill något militärt. Norrmännen tog både båtar och besättningar. Inget snack. Här hjälper vi till att köra besättningen från haveristen och över till en annan. Och sen börjar vi hjälpa till att bärga eländet också.

Det senare är en anspelning på ryktet om att tullarna och kustbevakningen försökte dra haveristen flott redan första dagen. Ett rykte som ingen bekräftar.

KA 3:s major Per-Erik Bergstrand bekräftar bara att man begärt att båten skall bärgas Den är ett hinder för sjöfarten. Vanlig rysk trålare. Han har den under kontinuerlig bevakning Dessutom är det efter ett beslut av polischefen i Visby förbjudet att gå ombord på haveristen Punkt.

Men varken militär bevakning eller polisbeslut har hindrat vrakplundrarna. Lindgrens granne berättar:

– De har tagit allting, ratt och klockor och inventarier, tågvirke - Ett tag var det hänglås på dörrarna ombord men dem är borta nu. Så nog bevakas det.

– Har ni varit ombord själv?

– Nej, bara gått runt och tittat. Det är inte mycket att se. Hon mäter cirka trettio meter i längd, påminner om ett vanligt paragraffartyg fast i liten skala. Skrovet är fläckigt, lastbommarna slänger, linorna i riggen fladdrar fritt i blåsten. Däcket är översållat av tomlådor utanför relingen hänger bildäck som fendertar.

Hon är byggd i början av sextiotalet och har åtminstone varit väl utrustad med elektriska vinschar och spel. Men hon har för svag maskin för att kunna dra en trål och hon har ett elsystem som inte alls fungera som ombord på en svensk båt. Inredningen är torftig efter svensk standard, berättas det.

Bengt-Olof: – Inte är det några stora pengar I den bärgningen. Skrotvärdet är dåligt och om hon skulle byggas om till trålare skulle det ta en förmögenhet. Fast det är sant att hon sålts som skrot än. Det är svårt att veta vad är sant om trålaren (?) Gogland från Leningrad. Motsägande sked möter en när man. Närmar sig henne.

Om hon står kvar!

Så skrev man i tidningen se: Tidningen SE 15 sept. 1966 sparat av Elisabet Lindgren (FIA)

Bengt-Olofs kommentarer:

Det gick mycket rykten under lång tid kring denna farkost. Saken är den att De larmade sig själva, med att ro iland till radarstationen på Furillen där De blev bjudna på kaffe och macka, alltså väl bemötta. När så Det gick upp för vakten att det var ryssar som talade nästan som perfekt Svensk slog man allmänt larm och den andra ryska trålaren kommer emot och hämtar upp de som varit på Radarstation.

Under denna tidsperiod så byggdes det många oljeberedskapslager runt våra kuster i Sverige, så också på Gotland. Det var inte bara vid ett tillfälle utan många gånger som det fanns ryska trålare förtöjda vid de nybyggda kajerna. Och det är väl klart numera Varför skall inte de veta hur djup vid kajerna. Då har ju också fartyg som transporterar olja.

Det gick ju att få fram så småningom på svenska sjökort. Charles han som finns med på ”Pilen” den där äldre farbror lyckades hitta eller med andra ord ta vara på ryska sjökort som sedermera överlämnades till Kustbevaknings kontaktman som på den tiden var en man vid namn Bäckman.

När det gällde själva bärgningen så blev det mer pengar på att transportera och bärga andra som man idag kan kalla som lycksökare. När det gäller bogserbåten ”Östersjön” var det väl bara skepparen och maskinchefen som var svenska, plus att huvudredaren som var en mycket vacker sak från Strandvägen i Stockholm av honkön, resterande folk runt omkring var ryssar och polacker som blev utkastade från marinvarvet i Fårösund när ”Pilen” kom inbogserande med ”Östersjön”.

Neptunbolagets var aldrig på plats, mer än att det togs fotografier, lämnades rapporter om haveristens läge och situationen runt detta från ”Pilen” och dess besättning.

Företaget Svenska stål I Helsingborg finns det mycket ”Om” under denna tid, men som kommer att handla om andra saker, inom andra ramar än sjöfartskretsar. Redan på den tiden var verksam i sådant, som idag uttrycks ekonomisk brottslig verksamhet.

Nu slutar det inte här, mera från

Gotlands Allehanda den 25 nov 1966: ”Gogland” dras loss i morgon?

Bogserbåten ”Pilen” från Kappelshamn skall på lördagen försöka dra den ryska trålaren ”Gogland” loss från grundet ute vid Rute Missloper, meddelar man från bärgningsbolaget.

Den ryska trålaren står som bekant strandad inom skyddsområdet. Risken för fartyget är ännu inte helt över. Om bärgningen skall kunna ske beror på vädret.

Den 28 nov 1966 skriver samma tidning

Gogland inte loss – Bogseraren fick själv be om hjälp

Den ryske trålaren ”Gogland” står fortfarande kvar på grundet vid Rute Missloper. På lördagen gjordes ett försök att dra henne loss av bogserbåten ”Pilen” men försöket misslyckades. En vajer brast och tampen virades runt propellern på ”Pilen” som själv fick begära assistans till Slite.

Tullkryssaren TV 116 uppehöll sig i närheten och svarade för bogseringen till Slite. På kvällen fick man loss vajern men det var då försent att göra nytt försök. Bärgningsförsöket får troligtvis anstå ett tag framöver eftersom vinden på söndagen friskade i och rapporterna för de närmaste dagarna inte är särskilt gynnsamma.

Vi avslutar ”Gogland” med följande notiser från...

Gotlands Allehanda den 6 feb 1967:

Bärgare fick själv anlita bogserhjälp!                                            

 Försöken att bärga den ryska trålaren Gogland på Rute Missloper har återupptagits i och med att de personer som köpt fartyget anlitat bogserbåten ”Östersjön” från Stockholm. Man var ute och gjorde ett försök i lördags men det slutade med att bärgningsbåten själv fick begära bärgningshjälp. Missödet med ”Östersjön” bestod i att rodret blev skadat. Man hade sökt att ankra med bogseraren men på den släta hällbotten draggade fartyget och man kom för nära in i grynnorna och slog i rodret. Man lyckades ta sig ut igen, men bogseraren ”Pilen fick tillkallas från Kappelshamn för att dra in Östersjöntill Fårösund där nu rodret skall repareras.

Kommentar: Fakta omBogserbåten ”Östersjön”                  

Signalbokstäver. HVRN/SHGO – 968 (20/2 1894)

Byggd 1891 vid Motala Mek. Verkstad AB, Oskarshamn (Stål) med måtten

29,96 x 6,58 x 2,33 m - 191,84 / 135,95   (Mät Brev 1894) 29,87 x 6,68 x 2,34 m - 200,34 / 141,82  (Mät Brev 1903)29, 87 x 6, 72 x 2, 35 m - 230, 26/148, 49 (Mät Brev 1938) 30, 09 x 6, 72 x 2, 40 m - 201/74 (SS 1962)

Maskin: Motala MV Comp.ångmaskin på 280 IHK, ersatt 1950 av en dieselmotor tagen ur ett okänt lastfartyg. (660 Ehk) Byggdes som passagerarfartyg för Oskarshamns Ångfartygs Rederi AB, Oskarshamn med namnet VIKING. Rederiet ändrat 1897 till Oskarshamns Ångfartygs AB och där gick båten till sommaren 1934 då köptes av Riddarfjärdens Ång­far­tygs AB, Stockholm som konkursade året efter, och då köptes båten av Amuth Allfield Gustafsson, Stockholm för ett under bildning varande bolag. Men även Gustafsson gick i konkurs 1938 och båten såldes på exekutiv auktion den 25 feb 1938 till Ernst Häggner i Stockholm som dock överlät samma dag, den 25 feb 1938, och på samma villkor till Rederi AB Östfart/Pehr Erik Santesson/ Stockholm som ändrade namnet till ÖSTERSJÖN. Köptes den 1 dec. 1942 av Per Claes Hållander, Järved och ombyggdes till bogserbåt. Motoriserades 1950 (som en av de första större bogserbåtarna) och övertogs 1953 av sonen Gustaf Folke Hållander. Såldes i december 1966 på avbetalning till Ann-Kristin Olsson samt de polska medborg­arna Janusz Lipski och Tadeusz Slovinski, Stockholm. Övergavs efter grundstötning den 11 jan 1968, 4 n.m. WSW Utö fyr. Var på resa Hangö-Stockholm. Vid olyckstillfället rådde dålig sikt och temperaturen var -23°. Hela be­sätt­ningen räddades men fartyget gick för­lorat. Var då inte slutbetald.

  Som synes så var det inte enbart svenskar ombord på bogseraren. När ”Pilen” kom in till marinvarvet med ”Östersjön” så kom vakten och omhändertog besättningen på ”Östersjön”. Allt hade ju trots allt inträffat på militärt skyddsområde, som på denna tid var allvarliga brott mot rikets säkerhet

Men det fortsätter: Den 11 april 1967 skrev Gotlands Allehanda

”Östersjön” fick nyttjandeförbud efter Rute – haveri

    Sjöförklaring har avgivits i Stockholm med anledning av den nyligen från Örnsköldsvik till Stockholm sålda bogserbåten Östersjön grundstötning den 3 feb. vid Rute Missloper, där fartyget skulle dra loss vraket av en f.d. rysk trålare, som förvärvas av firman Svenska Stål, Helsingborg, och bogsera in det till marinvarvet i Fårösund.

 Under lodning efter lämpligt ankardjup råkade Östersjön komma in på för grunt vatten vid vraket. Vid därpå följande backmanöver svängde fartyget styrbord hän och grund stötte med aktern. Tack vare SO vind drev fartyget flott igen och ankrade. Grundstötningen skedde kl. 11.52.  

 Sedan signalerade man med Östersjöns tyfon och efter mörkrets inbrott med morselampa och strålkastare. Man blossade även utan resultat. Påföljande dag kl. 10 sändes livbåten iland för att tillkalla bogserbåten Pilen som anlände kl. 16.30 och bogserade in Östersjön utan missöden till marinvarvet i Fårösund, där fartyget togs upp på slip.

 Efter grundstötningen har fartygsinspektionen utfärdat förbud mot nyttjande av ”Östersjön” emedan det icke undergått föreskriven sjövärdighetsbesiktning. Den senaste besiktning påbörjades 1964 men har icke avslutats.

Kommentar:

  ”Gogland” blev kvar där ute på Rute Missloper, blev till flygvapnets bombmål, det var redan från början flygets bombfällnings område, även så markerat på sjökorten gällande för området där ”Gogland” strandat. Strax Nord väst om haveriplatsen låg ju KA3s försvarsanläggningar på Bungenäs och Syd om Missloper låg den stora radarstationen på ön Furillen som bemannades av personal från flygvapnet. Varför hon skulle bärgas egentligen?                         

  Och inte fick bärgas av normala svenska företag framkom väl aldrig. Men det visade sig att personalen för Rederiet för ”Pilen” längre fram i tiden träffade på många människor från Öst som också varit inblandade i ”Gogland affären”, mer om detta längre fram.

Sommaren 1966.

”Pilen” fick mer och mer specialjobb med farledrensningar mede mera. Här ville även Norrbottensjärn NJA, som var ägare till Ahrs - hamn och stenbrott ha hjälp med muddring av sin hamn, de vill fördjupa den så att de skulle kunna ta in större fartyg med större djupgående. I detta sammanhang började även Neptunbolaget tala om pråmar typ lastande 10 – 20 000 dwt skulle i framtiden kunna gå på Storugns och Slite det sistnämnda med massaved.

Bengt-Olof blev uppkallad till Stockholm och Gåshaga (Neptuns hemmahamn) för att dels lära sig köra och hantera deras bogserbåt Castor samt resonera om mudderverket Balder med mudderpråmar för att ta över och sysselsätta på Gotland. Det var ett flertal hamnar som var i behov av just muddring men också hjälp av bogserare för olika arbeten i hamnarna.  Slite Cement hade ännu kvar sin ”Poseidon” som senare såldes till Transportbolaget/Söderströms skeppsstuveri i Stockholm och fick namnet Grogg 2:a mer om detta senare. Någon muddring blev det dock inte för Skånska Cementgjuteriet var involverade i samtliga kalkstens företag på olika sätt. Så från högre ort så var det besked att glöm mudderverksamhet, den sköter vi sa man från deras håll.

 GA den 5 april -67 lydande: Gogland bärgas inte Bröts av påsk stormar

Gogland kommer inte att bärgas, säger B-O Lindgren som är ägare till Rederi AB Pilen. Den ryska trålaren som gick på grund på Rute Missloper för mer än ett år sedan har brutits sönder av stormarna i påskas.

– Vi har bärgningsrätten, men vi har gett upp hoppet för Gogland, eftersom stormarna brutit sönder henne ända ner till kölen. Det ända som kan tänkas bärgas är en vinsch, ankare och ankarkätting. Annars finns det ingenting av värde på båten.

Det är Rederi AB Pilen som har bärgningsrätten, men vraket ägs av Svenska Stål, som fö. nyligen gått i konkurs. Från detta bolag kommer det i dagarna ner en man som skall titta på Gogland och sedan avgöra vad som skall hända med henne.

Man kan på goda grunder anta att Gogland kommer att sprängas inom en snar framtid, då den utgör ett irritationsmoment för både kustbevakning och försvaret, eftersom den ligger inom skyddsområde.