VIKTIGA DATA OM ÄGARE OCH CHEFER BERGNINGS- OCH DYKERIAKTIEBOLAGET NEPTUN

6/11 1869

Konsul Edward Liljewalch framlade på Stockholms börs en lista med inbjudan till aktieteckning i en bärgnings- och dykarångare, det bl.a. hette:

”År 1865 bildades härstädes ett bolag i samma syfte som Em. Z. Svitzers dykeriselskab i Köpenhamn eller för att bispringa och rädda strandade eller på annat sätt i nöd stadda fartyg; och läto för detta ändamål bygga samt med ångpumpar, dykareapparater m.m. utrusta ångfartyget ASSISTANCE. – Efter en kort verksamhet förolyckades emellertid detta fartyg genom brand, och bolaget nödgades i följd häraf upplösa sig.

Undertecknad, som var delegare i detta bolag har de sednare 2ne åren på egen hand med en lastångare af ringa hästkraft så godt sig göra lät utfört bergningsarbeten och genom personligt deltagande i begge dessa fartygs verksamhet, såväl som genom förehafvanden här i loga iakttagande af Danska dykarbåtarnes förehafvanden här i Östersjön, blifvit förvissad om att en stark, väl utrustad och med erforderliga apparater försedd bergnings eller s.k. dykareångbåt är lika nödvändig för vår skeppsfart som den skall blifva vinstbringande för dess egare, serdeles sedan assurancebolagen numera genom nedsättande af sina premier 3Jort det möjligt för desamma att genom assurance skydda sig mot total förlust.”

Sammanlagt tecknades kr. 135 000,

Bland tecknarna märktes E. Liljewalch med kr. 30 000, L J. Hierta med kr. 15 000, William Lindberg med kr. 10 000 And. Berg &, Co med kr. 10 000. Kr. 5 000 tecknades bl.a. av firman M. M. Höglund, Aug. Bianchini, Carl Engeström, Tom Liljewalch, A. Ludv. Örström m.fl.

27/8 1870 Det första sammanträdet med delägarna i ångfartyget NEPTUN ägde rum samma dag som den nya bärgnings- och dykarångaren levererades från W. Lindbergs Verkstads och Varfs AB i Stockholm. Fartyget erhöll namnet NEPTUN. Kostnaderna för byggande och utrustning uppgick till kr. 136.561,54.

Till huvudredare valdes konsul E. Liljewalch med grosshandlarna Carl Lindroth (i firman N. M. Höglund) och Aug. Bianchini som rådgivare.

s7/9 1870 NEPTUN avgick till Slite och hämtade havererade finska briggen EMILIE, som bogserades till Stockholm ör en bogser lön av 1 700 kr. Detta var bolagets första arbete.

6/7 1871 Samtidigt som beslut fattades att ytterligare en bärgningsångare  skulle beställas beslöts att en utvidgning av bolaget skulle äga rum samma dag ifrågavarande fartyg levererades. En interimsstyrelse utsågs bestående av konsul E. Liljewalch ingenjör W. Lindberg och grosshandlare Aug. Bianchini.

 23/7 1871 Vid assistans av en strandad norsk brigg vid Ösel grundstötte NEPTUN, varvid den tillfogades betydande skador och måste bogseras till Stockholm för reparation.

26/9 1872 Den nya bärgningsångaren levererades från W. Lindbergs Verkstads och Varfs AB. Fartyget erhöll namnet POSEIDON. Kostnaderna för byggande och utrustning uppgick till 171 146;82 kr.

 Det utvidgade bolaget antog namnet Bergnings- och Dykeribolaget Neptun. Andelskapitalet höjdes till kr. 300 000.

 Interimsstyrelsens ledamöter utsågs även till den ordinarie styrelse. Till huvudredare valdes konsul E. Liljewalch.

 1875 Firman Tozer, Hewitt &. Co i London antogs som bolagets agenter i England, Skottland, Irland och Wales, vilken agentur de fortfarande innehar (1970). Namnet har sedermera ändrats till Morice, Tozer &. Beck Ltd. Stadsmäklare Tom Liljewalch invaldes i Neptunbolagets styrelse.

1877 Bolagets kapital höjdes till kr. 650 000.

1878 Utvidgning av verksamheten genom att bolaget av myndigheterna i Ryssland och Finland lyckades utverka ledgivande för ett år i taget för bolagets fartyg att uppehålla sig vid och trafikera nämnda länders kuster, Inledde affärsförbindelser och organiserade agenturer i de flesta orter vid Finska Viken.

1882 Upprättade filialavdelning i Reval under firma Bergungs und Taucher Gesellschaft Neptun in Reval.

1884 Fialkontoret i Reval omorganiserades till aktiebolag, Russisch Baltische Bergungs und Taucher Gesellschaft Neptun.

1885 Bolagets kapital höjdes till kr. 1 500 000.

 1887 Russisch Baltische Bergungs und Taucher Gesellschaft Neptun avvecklades.

 1888 I och med årets utgång indrogs årspassen för svenska bärgningsfartyg att uppehålla sig i ryska farvatten.

 1889 Det tyska bolaget Nordischer Bergungs-Verein i Hamburg, som tidigare bedrev sin verksamhet såväl i Östersjön som Nordsjön, Engelska Kanalen, Atlanten och Medelhavet, beslöt inskränka sin bärgningsverksamhet till Östersjön och de danska farvattnen och där konkurrera med A/S Em. Z. Svitzers Bjergnings- Entreprise i Köpenhamn och Neptunbolaget.

1889 För undvikande av denna konkurrens inköpte Neptunbolaget, under förutsättning att rätten att utöva bärgningsverksamhet på de ryska kusterna i Östersjön skulle bibehållas, tre mindre bärgningsfartyg från Nordischer Bergungs-Verein. Dessa fartyg hade tidigare tillhört Peter Bergs Bergnings Enterprise i Leningrad men tyskarna fick vid inköpet från ryssarna ha kvar en att låta dessa fartyg gå under rysk flagg.

Överenskommelse träffades om att en seglationsförening, benämnd International Salvage Union Lim., skulle bildas för samarbete i Medelhavet och angränsande farvatten. Det tyska bolaget skulle sända sina tre fartyg, Svitzers och Neptunbolaget vardera en av sina båtar till Medelhavet. De skulle stationeras på lämpliga platser från Gibraltar till Istanbul. Detta avtal uppsades sedermera men konfirmerades ånyo vid en snare tidpunkt och gäller i viss utsträckning fortfarande(1970).

 På särskild anmodan av engelska assuradörer sände Neptunbolaget, innan ovanstående avtal träffades, bärgningsångaren BELOS till Svarta Havet för bärgning av den strandade engelska ångaren EASINGTON. Detta var bolagets första bärgning utanför Östersjön.

 1890 Rätten att utöva bärgningsverksamhet på de ryska kusterna i Östersjön upphörde.

 1893 Bolagets bärgningsinspektör, kapten W. R. Edlind, invaldes i styrelsen.

 1894 Bolaget ombildades till aktiebolag med ett aktiekapital av r. 1 500 000 kr och namnet ändrades till Bergnings- och Dykeriaktiebolaget Neptun. Konsul E. Liljewalch utsågs till verkställande direktör.

 1896 aktiekapitalet höjdes till kr. 2 245 000 kr

 1901 Konsul E. Liljewalch och bankofullmäktige T. Liljewalch avgick ur bolagets styrelse.

Till ny verkställande direktör och medlem av styrelsen utsågs till ny verkställande direktör och medlem av styrelsen utsågs ingenjör Jean Drakenberg.

1904 Uppgörelse med Finska Bergningsaktiebolaget Neptun träffades, varvid Neptunbolaget tillförsäkrades att utan konkurrens från det finska bolagets sida få bärga i norra Bottenhavet och på Ålands västkuster samt att arbetena i Vasadistriktets skulle göras för gemensam räkning.

Samarbete upptogs med Victoriabolaget i Luleå om bärgningar och assistans vid in- och utgående av de stora malmångarna.

1905 Överenskommelse mellan Svitzers i Köpenhamn, Nordischer Bergungs-Verein i Hamburg, firman Diedrichsen, Jebsen &. Co Shanghai och Neptunbolaget om gemensamt samarbete vid Bärgningsföretag i Ostasien.

1908 Inköp av aktiemajoriteten i Stockholms Transport- och Bogserings Aktiebolag.

1910 Bolagets stamaktiekapital höjdes till kr. 2 500 000 kr. Aktiemajoriteten i Rederi AB Victoria i Luleå inköptes.

1912 Direktör Jean Drakenberg undanbad sig återval i styrelsen, avgick som verkställande direktör och efterträddes av kapten V. R. Edlind.

1915

Aktieinnehavet i Stockholms Transport- och Bogserings Aktiebolag avvecklades.

1916

Stamaktiekapitalet höjdes till kr. 3 500 000 kr. En större aktiepost förvärvades i Stockholms Rederi AB Svea.

1917

Stamaktiekapitalet höjdes till kr. 4 200 000 kr.

1918

Stamaktiekapitalet höjdes till kr. 5 600 000 kr.

1919

Bolaget och Svitzers i Köpenhamn träffade under året avtal om samarbete i Medelhavet även med Norsk Bjergningskompagni A/S i Oslo. Härigenom bildades den s.k. Suez-Unionen. Två fullt utrustade bärgningsfartyg skulle av vartdera bolaget hållas Medelhavet. De svenska fartygen stationerades i Bizerte och Istanbul, de danska i Gibraltar och Marseille och de norska i Imeria och Piraeus.

 1920

Neptunbolagets bärgningsångare ARGO med 14 mans besättning förliste under gång mellan Simrishamn och Kalmar.

1923

 Samtliga aktier i Neptunbolaget övertogs av Aktiebolaget Ebro för kr. 1 500 000 kr. Intressenter var bröderna Erik, Gustaf och Olof Brodin samt The Ocean Salvage & Towage Company Ltd., London.

 Den nya styrelsen bestod av konsul Erik Brodin, verkställande direktör med (ommendörkapten Gustaf Brodin som suppleant ommendörkapten Gustaf Brodin som suppleant och vice verkställande direktör.

 1929

Hela aktiekapitalet övertogs av släkten Brodin.

1931

 Efter sin faders frånfälle övertog sonen Erik Olof Brodin VD-posten.

 1932

 Bolaget drog tillbaka sin verksamhet i Medelhavet och begränsade sig till Östersjön.

 1939

Skeppsredare Erik Brodin beslutade sig för att sälja bolaget, när Darikurs på aktierna kunde uppnås.

1942

 Förvärvades Neptunbolaget intill 2/3 av Ångfartygs AB Tirfings dotterföretag, Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB. Resten av aktierna övertogs av Svitzers i Köpenhamn och Norsk Bjergningskompagni i Bergen. Senare inköptes samtliga aktier av Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB.

 Aktiekapital kr. 1 500 000 kr.

 Vid konstituerande stämma valdes bl.a. följande personer till styrelsen: major Herbert Jacobsson, ordförande, konsul Tor E. J:son Broström, ordinarie styrelseledamot, och direktör Dan-Axel Broström, suppleant. Till verkställande direktör och suppleant i styrelsen utsågs kapten Gösta Bothén.

 1943

Sedan Marinförvaltningen uppsagt det med Neptunbolaget gällande arrendeavtalet rörande kaj- och upplagsplats på Beckholmen förvärvade bolaget en fastighet med egen kaj vid Gåshaga inom Lidingö stad. Fastigheten kunde med stor fördel användas såsom station för bärgningsfartygen.

 1944

Bergnings- och Dykeri-Aktiebolaget Neptuns Understödsfond bildades i syfte att bereda pensioner eller understöd åt behövande i bolaget

1947

 Inköp av kapten John Sörmans bärgningsrörelse i Stockholm.

 1949

Skeppsredare Dan-Axel Broström invaldes som ordinarie styrelseledamot efter major Herbert Jacobsson, som avlidit. Till ly ordförande utsågs skeppsredare Tor E. J:son Broström.

Bolaget inträdde i den s.k. Medelhavsunionen, vilken tidigare Göteborgs Bogserings- och Bärgnings AB i ca 2 år upprätthållit tillsammans med Svitzers.

1950

Neptunbolagets bärgningsfartyg HERAKLES stationerades i Lissabon. Göteborgs Bogserings- och Bärgnings ABs ’ Bärgningsfartyg FRITJOF, som tidigare varit stationerat i Lissabon, såldes till Svitzers och stationerades i Messina.

1951

samband med ledningens försök att finna annan lönande verksamhet vid sidan av bärgningsrörelsen och att för sådant ändamål utnyttja Gåshagafastigheten bildades Handels- och Fabriks AB Petunia för kemisk-teknisk produktion med huvudsaklig inriktning på plastindustrin.

1956

Efter 86 års tjänst i bolaget såldes dess första bärgningsfartyg NEPTUN för upphuggning.

Efter 50 års tjänst i bolaget avgick vice verkställande direktören John Granander. Till ny vice verkställande direktör utsågs direktörsassistenten Stig Björn.

1957

Leverans av det första bärgningsmotorfartyget, som vid dopet hade fått namnet NEPTUN

1959

Neptunbolagets bärgnings- och bogser motorfartyg TITAN med 8 man ombord förliste i Bottenhavet

1964

Då verksamheten i Atlanten och Medelhavet även utsträcktes till Röda Havet, Arabiska Sjön och Indiska Oceanen ändrades namnet Medelhavsunionen till Scandinavian Salvage Union Fr.o.m. 1964.

1965

Bärgningsmotorfartyget HERAKLES levererades från Shipyard Cochrane & Sons Ltd., Selby, Yorkshire.

Fartyget var då världens största privatägda isbrytare.