Torsdagen den 3 november 1892. Enheter ur den brittiska flottan är på ingående till Ferrol i närheten av Cap Finisterre på spanska               lordvästkusten. En korrespondent, som följer fartygen, ger följande ögonvittnesskildring:

”Vi närmar oss Ferrol genom en trång, blåsig kanal, som leder in i en ganska stor vik. Flottan var följaktligen tvungen att gå på kolonn. ROYAL SOVEREIGN gick först och följdes av HOWE omkring två kabellängder akterut. Vid rundningen av Perejro grundet gör hon en för stor gir. En kraftig stöt förmärktes i den väldiga 10 300-tons pansarkryssare, som stod fast på grundet.

… Hennes krut och ammunition hade förskjutits, och hon krängde över på styrbordssidan, därefter på babordssidan till följd av kanonernas oerhörda tyngd och den då höga floden.

Kl. 3 på morgonen påföljande dag signalerades att alla flottans fartyg skulle sändas till HOWE, då hon höll på att sjunka där hon låg till hälften under vatten och med de förliga kanontornen helt under vatten.

Hon sjönk stegvis och besättningen lämnade fartyget med sina tillhörigheter. Grundet, på vilket hon ligger, är så brant att man inte vet vilken minut hon skall glida av och kantra. Om hon skulle glida av klippan, skulle hon blockera kanalen för återstoden av flottan.”

Del av avtalet med Neptunbolaget vad avser bärgning av HMS HOWE

Ovan relaterade dramatiska händelser blev upptakten till en av de största och internationellt sett mest uppmärksammade bärgningar som dittills utförts, och där Neptunbolaget kom att spela huvudrollen.

Den 10 november 1892 träffades nämligen ett avtal mellan ”Commissioners” för utförande av uppdrag för Storbritanniens och Irlands storamiral å ena sidan och Neptunbolagets agenter i London å den andra om bärgning av HOWE. Enligt avtalet åtog sig bolaget att med hjälp av sina fartyg BELOS och HERMES bärga HOWE och föra henne till torrdocka i Ferrols hamn mot en ersättning av 35 000 pund.

För övrigt tillämpades principen ”no cure – no pay” i hela sin vidd i detta kontrakt. I punkt nr 7 hette det sålunda: för den händelse ingenting blir bärgat har bolaget inga anspråk för utgifter eller löner.”

I punkt nr 10 fanns en annan mycket hård bestämmelse, som visar vilket ekonomiskt vågspel ett arbete av detta slag kan vara, sett ur bärgarens synvinkel. I nämnda punkt hette det nämligen: Bolaget garanterar att böta 5 000 pund om vid Amiralitetets värdering framkommer, att man underlåtit att visa vederbörlig energi och uthållighet vid utförande av ovanstående bärgningsarbete.”

Beslutet att anförtro bärgningen åt ett utländskt företag fick synnerligen skarp kritik i brittisk press: ”Vi begär inte att Amiralitetet skall förklara anledningen, men vi hoppas och tror att om en liknande olycka skulle inträffa i framtiden, enbart brittiska företag kommer att anlitas. Det finns här bärgningsorganisationer, som är fullt jämförbara med de främsta i världen, och en olycka med ett av våra krigsfartyg blir dubbelt så betungande när man samtidigt måste betala stora penningsummor till utlandet i bärgarlön.”

 Endast några få dagar efter HOWEs grundstötning anlände BELOS och HERMES samt därefter även EOL till olycksplatsen. Neptunbolagets bärgningsinspektör, kapten W. R. Edlind, utsågs att leda arbetet.

Läge: ca 100 famnar från land med 20 1/2° styrbords slagsida. Förstävens överkant i vattenytan, aktern däremot högt öfver. Skyddad, utom sydliga vindar, då svår dyning sätter in. Strömmen däremot starkt löpande på springtid med ända till 4 a 5 knops fart i betydlig grad hindersam för bärgningsarbetet. Å springtid fallande och stigande 15’ a 16’.”

I den första rapporten konstaterades vidare att ”skadorna, som är högst omfattande, befinna sig huvudsakligast under pann- och maskinrummen på båda sidor, där större klippblock inträngt, på sina ställen genom fartygets båda bottnar.”

För att komma åt och täta de omfattande skadorna blev det nödvändigt att spränga bort stora klippspetsar, som trängt in i fartyget vid grundstötningen. Arbetet fortsatte natt och dag av dykare och blev naturligtvis både mycket farofyllt och tidskrävande. Sprängningarna under fartyget tog betydligt längre tid än beräknat, beroende på att graniten var mycket hård och BELOS måste bege sig till Falmouth för att skaffa en bergborrningsmaskin.

Bland den brittiska allmänheten ökade irritationen underblåst av uttalanden gjorda av ”experter” på hemmaplan, som förklarade att Neptunbolaget använde sig av felaktiga metoder för bärgningen av HOWE – någon sprängning i samband med flottagningen ansågs inte nödvändig.

Det visade sig emellertid att de använda metoderna för bärgningen var de riktiga. Sprängningarna under fartyget i samband med länspumpning, varvid man använde sig av ett stort antal ångpumpar med en sammanlagd kapacitet av ca 9 000 ton vatten per timma, gav så småningom resultat

Kl. 2 e.m. den 30 mars 1893 var HOWE åter flott efter att ha stått på grundet i nära 4 månader, I bärgningsrapporten heter det:

Säkerligen kan ingen, som icke tagit del i ett liknande arbete och förnummit de växlingar mellan hopp och missräkning, vilka de däri deltagande fingo gå igenom, göra sig en föreställning om        rörelsen i detta ögonblick och om den jublande känsla av glädje, som fyllde envar från den högste till den lägste.”

HOWE bogserades efter flottagningen till Malata Bay och hälsades under färden dit med jubel från fartygen i den brittiska eskadern. Efter reparation i docka i Ferrol, anlände fartyget till England den 22 juni.                  

Som tidigare nämnts väckte bärgningen stor internationell uppmärksamhet. Bland utmärkelserna kan nämnas att kapten Edlind av konung Oscar belönades med Nordstjärneorden och av drottning Victoria av England med The Order of St Michael and George.                    

Den lyckade bärgningen av HOWE gav också Neptunbolaget full bärgarlön enligt det uppgjorda kontraktet och hela beloppet, 35000 pund, inbetalades relativt snabbt som ett bevis på ”det tillfredsställande sätt, på vilket avtalet genomförts”. Som ett ytterligare tecken på den uppskattning som Amiralitetet hyste, avskrevs alla anspråk på ersättning för förnödenheter, som levererats.

Som slutomdöme citeras här några rader ur The Army and Navy Gazette av den 8 april 1893: En fantastisk bragd. Vi är säkra på att en rik nation som denna icke skall tillåta dessa modiga och energiska svenskar att förlora, då de för oss räddat ett värde av ¾ miljon pund och ur försvarssynpunkt ännu mera”.