KABONA 78-03-17

 kl. 07.05 larm. Från Lotsarna Landsort och Stockholm radio. Lydande ”Ryskt fartyg "Kabona" på 2000 ton med 50 grader slagsida Syd på Landsort”.  Avgång från Nynäshamn 07.10. Framme vid haveristen 08.10. Väder: NO vind, 15 m/s, snöbyar, -4 grader, sikt 2-3 km, våghöjd 4 m. Lotsbåten Landsort följde haveristen som gick på nordlig kurs för att komma i lä V Landsort. Besättning på båten 20 man. Kapten avböjde uppvinschning av besättningen till räddningshelikoptern. Bogserbåten Karl ansluter omedelbart syd om Landsort. Där kunde även haveristen komma i lä Väst på Landsort. Efter att ha försökt ankra, fortsatte båten mot Södertälje hamn, ankring var omöjligt p.g.a. nedisat ankarspel. Kom bara till Kolguskär där lotsen satt henne i land. Lotsbåten hade plockat delar av besättningen. Och under dagen resterand

 Avlösarna fem Stigs gäng, var ju på BULL inne i Stockholms hamn denna dag. Vid lunchtid kom order att gå till Gåshaga för komplettering av länspumpar.

– Men först skall ni ha bärgningschefen med er!

De lastade tog vägen via Hammarbyslussen in i Mälaren. Stig gick via Södertälje det var tjockt med sörja i isrännan på Mälaren. På Björkfjärden hade rännan från Stockholm ner mot Viksberg skjutit ihop. Farten var här nere i 4- 5 knop när det var om sörjigast. Ett par utgående fartyg från Västerås/Köping la sig stilla Norr om svängen på Björkfjärden. De hade hört på kommunikationsradions samtal att de var på gång och att det gick sakta för dem på grund av isen.

Under deras resa ut till haveriplatsen så försämrades läget ute vid Kolguskär. Karl hade satt sina länspumpar ombord men de kom inte tillräckligt långt ner i fartyget på grund av hennes slagsida. Kabonas maskin dunkade och gick för fullt fram. Med kurs rätt upp i skogen, själva maskinrummet fanns inget vatten, men genom öppna hyttventiler och styrhyttsdörren på hennes babord sida forsade vattnet i n i fartyget och hytterna. Isen längre in i farleden bröts upp av stormen och därmed kom stora isflak drivande med bra kraft. Ingen dykare fanns med. Bull anländer till platsen så småningom. Stig får här reda på att Kabona har kört rätt in i en minering att själva min station finns på Kolguskär vilken är bemannad dygnet runt. Pumparna går men det börjar bli svårt att få dem på rätt plats i haveristen och få vattnet att sjunka det stiger, blir beskedet från de som är ombord i haveristen. Läget försämras för besättning på bogserbåtarna lyckas inte få någon vändning på situationen. Ett tag var Stig inne på att trycka upp henne på land så långt det gick upp i skogen och hoppas på att tackjärnet åker tillbaka, den last som hade förskjutit sig under resan. Men det fanns inget ställe att trycka mot det hade troligen blivit motsatt effekt.

Man ankrar ju inte så gärna i minfält, för att hålla emot. Aktern sjönk djupare och djupare läget försämrades hela tiden. Det gick inte att komma åt Karls pumpar. Då ingen tamp, rep satt fast för att kunna vid behov lyfta dem med är en självklar sak man borde gjort innan pumparna sattes ombord. Det gick inte att lyfta i el kabeln och gummislangen till vattenutkastet lossnade vid pump fästet. Så adjö med de pumparna. 

Runt midnatt lämnar Karl platsen och återvänder till Nynäshamn. De hade haft dåligt med proviant ombord och hade jobbat hårt. De behövde komma hem och få vila ut till nästa uppdrag.

 Maskin i Kabona har nu gett upp och stannat. Vi ligger förtöjda i Kabona. Aktern har nu helt kommit under vattenytan. Stig och bärgningschefen avvaktar händelseutvecklingen som var väldigt frustrerande för dem. Stig hoppades på att Kabona skulle liksom fastna med aktern i sjöbotten och inte glida bakåt sätta sig som en hund ungefär.  Det började skränsa i vår förtöjning med haveristen. Det börjar vibrera i Bulls skrov. Båsen som var med på bryggan rusar ned på däck och släpper något varv på förtöjningen. Kabona glider akter över och försvinner för Oss. Det är morgon på Kolguskär. Vaktposter vaktar Ön. Vi har sett rörelser där sen Vi anlände. Haft någon radiokontakt med Musköbasen under kvällen och natten. 

Men vad då?

– Då fick kranarna jobb!

Lycka till tyckte Stig och hans besättning på Bull och åkte hem till Stockholm. Det är aldrig roligt att misslyckas som man gjorde någon gång då och då.  Men det är mening med det mesta tyckte allt Stig.

Kabona lyftes bärgades senare. Men det jobbet deltog inte Stig i. Han var på uppdrag med Axel under denna händelse, vilket är en annan historia.