De fem som räddades med helikopter från det nedisade fartyget Mercur är
Lättmatros Armin Ernst, Cuxhaven, däcksman Alois Myhrer, Österrike, däcksman Gerhard Barzel, Kiel, matros Harry Nachtigall, Hamburg och däcksman Durk Dusan, Murmansk Sovjetunionen.

Så var det dags igen för ”Pilen” Men först räddningshelikopter Helge 96 och hans rapport om händelsen med  ”Mercur”.

8-01-12 Fi, Sj., BM, Gus.      H 96

Nytt larm kl 0825, i luften 0829, det tyska fartyget "MERCUR", läge 20 NM väster Stenkyrkehuk, svårt nedisat och kraftig slagsida. Besättningen på 7 man skulle räddas. C:a 35 min efter start var vi framme och Tingstäde meddelade att fartygsbesättningen sköt upp raketer, men vi kunde inget se. Snöbyarna var omfattande och täta med tidvis mycket dålig sikt. Vi lade upp ett sökområde och kammade igenom det så gott som omständigheterna medgav. Rapporter sände vi till Tingstäde. Nytt område med fruktlös spaning. Då tiden gick och de uppgifter vi fick från Tingstäde icke ingav något större förtroende för deras sätt att utnyttja pejlingen till fartyget så begärde vi spaningsflygplan med radar. Vid en fjärde angivelse fann vi fartyget 25 NM NNW om det första läget. Vi hade tur för när vi kom ut ur ett snöområde kunde vi upptäcka "MERCUR" på c:a 2 km avstånd i en "gryta" som för tillfället var snölöst och vi kunde leda den 32:a som kommit ut (den låg sedan 100 m över oss under bärgningen).

Vi hade då omkring 5 timmar bakom oss i Hpk sedan ½3. Uppgiften sporrade så all trötthet var borta. Tekniker Gustavsson valde att använda vår egen metod med styrlina, när det var bråte till det otroliga på akterdäck, där folket uppehöll sig. Han lyckades med konststycket att dirigera mig och fälla linan direkt på en "gubbe". Vi valde "high speed" på vinschen med hänsyn till att få selen ned och upp så fort som möjligt och framför allt att få de uppvinschade ifrån tackel och tåg så att skador inte skulle uppstå. Fartyget rullade mellan 10 och 30 grader kring sin längdaxel och omkring tväraxeln så att fören sköljdes över av vågorna med motsvarande akterhöjdändringar. För att erhålla lodrätt lyft vid vinschningen måste jag utföra en hel del "raffa" manövrer för att undvika den "oroliga masten". Trots dessa stora svårigheter använde Gustavsson endast 10 min för att vinscha upp 5 man - en utomordentlig prestation. När den sjätte mannen skulle upp, började man vela nere på däcket. En man i hytten och en som höll styrlinan så löst att den dels snodde omkring skorstenen senare omkring livbåtshissen. Detta medförde att vi måste göra "backlassokast" med hjälp av Hpk, manövern ingår inte i Hpk skolning, men de var nödvändiga. Vi blev lätt irriterade och tog kontakt med Tingstäde som just då fick uppgift från "MERCUR -befälhavaren" att de två skulle stanna kvar ombord tillsvidare. Våra bränslemätare medgav inget längre uppehåll och vi meddelade Tingstäde att vi avsåg gå till Visby. Fartyget Finn-Hansa hade ögonkontakt med MERCUR när vi lämnade haveristen. Det var en mycket trött men tillfredsställd besättning som gjorde en av vädret föranledd Decca-landning på Visby kl 1140 där polisen omhändertog de bärgade. Efter tankning och kaffe startade vi kl 1300 mot F 11 med avsikt att passera över haveristen om de kvarvarande eventuellt skulle ha ångrat sig. Härmed fick vi en ny uppgift av Tingstäde, nämligen att lokalisera livräddningskryssaren A E Appelberg och hjälpa denne med kurs mot haveristen, vilken vi fann hade drivit c:a 2 NM sedan vi lämnat den. Efter att ha löst detta, kurs mot F 11 med landning 1420. Flygtid 7 tim. 15 min under 12 timmar. 

Erfarenheter: Befintlig materiel har fungerat tillfredsställande. Även radion. Helikopterns användning begränsas snart endast av besättningens utbildning och fantasi. Jag tror efter detta dygn att vi har kommit långt på denna väg. Skall man ha större framgång att utföra områdesspaning under de förhållanden som vi genomfört dessa uppdrag bör Hpk utrustas med
en radar. Oerhörda tidsvinster som kan betyda människoliv möjliggörs härmed. Spaningsledningen bör inte stå främmande för att använda radarförsedda flygplan om möjligheter föreligger.

GA den 12 jan -68: 25 TIMMARS KAMP OMBORD för sju tyska sjömän på nedisad båt.

Däckslast av trä dödshot i kölden

Västtyska 400 tonnaren Mercur från Hamburg är i svår sjönöd på Östersjön. Vid midnatt bogseras haveristen mot Kappelshamnsviken av Neptunbolagets Ajax. Livräddningskryssaren A.E. Appelberg assisterade 7 – 8 distansminuter utanför Hallshuk. Mercur har 35 graders slagsida och nedisning tilltog efterhand. Bogserbåten Pilen avvaktar med pumpar vid Hallshuk för att kunna påbörja bärgningen med länspumpning, när Ajax och haveristen når dit. Kvar ombord på fartyget fanns kapten Dirk Wennhold och styrman Heine Lenken. Den övriga besättningen - fem man – räddades av helikopter på fredagsförmiddagen. Om allt gick väl beräknade man vid midnatt att haveristen skulle vara i säkerhet vid 3 – tiden på lördagsmorgonen.

        Tingstäde radio fick larmet kl 08.10 på fredagsmorgonen. I 25 timmar kämpade besättning på egen hand med besvärligheterna innan man begärde hjälp av sjöräddningen. Tingstäde larmade i sin tur centrala flygtrafikledningen som genast skickade ut en räddningshelikopter från F 11 i Nyköping till undsättning. Denna kunde emellertid inte finna fartyget på grund av täta snöbyar och oklar lägesangivelse. Positionen angavs först till C:a 20 distansminuter väster Stenkyrkehuk.

Tack vare radiopejlingar av andra fartyg och helikopterns och ett annat flygplans spaning kund Mercurs position slutligen fastställas. Vid 11- tiden hittade helikoptern tillsammans med passagerarfartyget Finnhansa haveristen c:a 80 km(40 distansminuter) nordnordväst om Visby.

Klockan 11.20 hade fem man trots det hårda vädret vinschats ombord i helikoptern och 20 minuter senare landade man i Visby. I och med att Finnhansa kom till platsen återkallades flera båtar, som hade skickas ut till undsättning. Så var fallet med exempelvis TV 116 från Slite, MUL 16 från Fårösund och Livräddningsbåten ”Skärsände” från Fårö. Livräddningskryssaren Helge Axelson Johnson återkallades också.

Mercur hade 20 graders slagsida och var svårt nedisad. Kapten Dirk Wennhold och styrman Heine Lenken stannade dock kvar ombord för att försöka rädda fartyget.– Nedisningen fortsätter och slagsidan har ökat men vi är vid gott mod, förklarade kapten Wennhold när han var i kontakt med Tingstäde radio vid 14 – tiden.

Neptunbolagets bogserbåt Ajax hade då kommit fram till Mercur och räddningskryssaren A. E. Appelberg från gryt närmade sig också. Vädret vad dåligt med hård blåst och snötjocka.

Ajax lyckades så småningom få över en bogsertross till Mercur och tog haveristen på bogsering mot Kappelshamnsviken. Nedisningen tilltog alltjämt och slagsidan var nu närmare 30 grader. För säkerhets skulle eskorterade räddningskryssaren A.E. Appelberg med skepparen Sören Söderström bördig från Lärbro. Mercur var på väg från Sundsvall till Gloucester i England med trälast när besvärligheterna började

Kommentar: Pilen möte emot några distansminuter utanför Hallshuk, satt över pumpar och två man på haveristen för att länsa henne från vatten. Framme i skansen hade Ajax bucklat till henne vid kopplingen så det blev att täta med träkilar och ister. En halv meter vatten i maskinrummet, en stor pump där. Efter ankomst till Kappelshamn lossades en del av lasten och hon kom upp i rätt läge. De lades också en cementkista, ett par värmeaggregat fick hjälpa till att torka upp bostäderna ombord på ”Mercur”. Vilka var ordentligt blöta efter den strapatsrika resan?       

GA den 13 jan. -68: Halv meter vatten i maskinrummet.  

Berättat för Rolf Landberg                                              

När flygvapnets helikopter kom fram för att rädda besättningen på det nedisade fartyget Mercur strax efter klockan 11.00 på fredagen hade man kämpat drygt 25 timmar ombord. Redan på torsdagsförmiddagen hade däckslasten, virke, börjat nedisas. Av någon anledning, som ännu inte klarlagd, tog Mercur också in vatten. Så småningom vadade manskapet i halvmeterdjupt vatten i maskinrummet och i flera av hytterna flöt mattorna omkring i vätan. s

slagsidan tilltog kraftigt. Den isiga däckslasten var en dödsfara. Vindstyrkan ökade stadigt och kom upp i 25 meter per sekund. Besättningen inriktade sig på att lämpa den isiga däckslasten över bord. Det enda man kunde göra var att hålla fast sig.

 – Att sova kunde det aldrig bli tal om och någon mat eller dryck fanns heller inte sedan förråden svämmat över på torsdagen, berättar en av de räddade besättningsmännen, Armin Ernst, Därför kände vi oss mycket glada, när helikoptern äntligen funnit oss och kunde fiska upp oss. Kanske var det för att vi längtade efter fast mark under fötterna som vi så snabbt äntrade helikoptern. Det tog knappt tio minuter.

De fem besättningsmännen som räddades med helikoptern heter Harry Nachtigall, Kiel, Armin Ernst, Cuxhaven, Gerhard Barzel, Kiel, Alois Myhrer, Österrike och Dusch Dusan, Murmansk.

 – Nu går det ingen nöd på oss längre. Köldskador eller andra sviter av strapatserna har vi lyckligtvis undvikit.

– Man skulle nästan kunna säga att de skämmer bort oss här i Visby. Till att börja med skjutsade de oss till polisstationen och bjöd oss på kaffe. Sedan fick vi kaffe på Sjömanshemmet och hemmets syförening har just gett oss middag. I natt har de ordnat logi åt oss på Donners hotell…

Vi klagar inte.

– Men två av oss är ju fortfarande kvar ombord, fortsätter Armin Ernst. Kapten Dirk Wennhold, och styrman Heine Lenken, Kiel, ville inte lämna fartyget. Tack vare dem ser det nu också ut som Mercur skulle klara sig.

– Ni hann väl knappast få med några personliga tillhörigheter, som kläder och pengar i hastigheten?

– Nej, men i dag får vi ut pengar genom AB Karl Ekman och då har väl Mercur dragits i land …